perolarssextiotal

Det är oundvikligt – och naturligtvis självklart – att i en blogg som denna vi ofta återkommer till de stora namnen från sextiotalsscenen. Men i detta inlägg ska vi träffa på några av de mindre och ofta glömda, men som ändå nådde in på Tio I Topp. I ett fall bara nästan. Kanske till och med någon ny bekantskap?

The Rockin´ Vickers gjorde inte mycket väsen av sig, men en låt hade de på Tio I Topp, Ray Davis-låten Dandy 1966. Deras skivdebut var emellertid Sedakas I Go Ape. Som sagt inte mycket väsen av sig, men en spännande tråd in i framtiden fanns i bandet. Gitarristen fortsatte senare till Hawkwind och bildade sedan hårdrockgruppen Motörhead. Ja, det är förstås ”Lemmy” Kilmister jag talar om. Han kom dock med i gruppen först efter en ombildning och spelar inte på Dandy, men ändå! Och jag får trots det lite hårdrocksvibbar här.

https://www.youtube.com/watch?v=Y9vaB0s8j_M

De första åren på sextiotalet var i mångt och mycket en brytningstid. Rocken dog (sas det efter Payola, Chucken på kåken och Little Richard som pastor) Det var också en brytningstid mellan den gamla schlagern och den spirande popen. Käcka låtar var populära och många, inte minst sångerskor som Connie Francis fungerade som bryggor. Conny Froboess (kom du ihåg henne?) gjorde entré på listan 1962 i bästa käcka schlagerstilen. Efter ett antal fiaskon fick hon till slut en hit. Lite tyskt Ompha ompha!

https://www.youtube.com/watch?v=J3QziNCnZ1E

Mark Lindsay är förstås mest känd som sångare och frontman i Paul Revere & The Raiders under deras storhetstid, men under sin senare solokarriär dundrade han in på listan som etta med Arizona. Och därmed har vi fått lite antydningar till hårdrock, lite Zillertal-känsla med tyskt blås i samma inlägg och nu kommer hippie-stilen. Vad annars, vi talar ju 1970. Marks karriär hämtade sig nog inte riktigt efter denna hitt utan försvann in i de skuggor där många hjältar vistas.

https://www.youtube.com/watch?v=C3kDrWTR0Rw

Vi får väl också ta med en udda fågel som inte kom in, men prövades. Lite religiöst kanske? Radha Krishna Temple, producerade av George Harrison, gjorde ett tappert försök 1969, men det visade sig att den svenska pop-publiken inte var riktigt, hrm, mogen för detta meditativa mantra. Jag har dock alltid gillat den. Nej, jag vet inte varför.

https://www.youtube.com/watch?v=XVMgEupff-E

Lars