En bortglömd låt som ju är fantastisk!
Lyssnade på senaste skivinköpet. En samling med Nina Simone. Märkligt nog hade jag inte denne underbara artist i samlingen. CDn har hennes stora låtar men också sådana man inte visste att hon gjort. Att ge sig på Sandy Dennys Who Knows Where the Time Goes visar på ett artistiskt mod på hög nivå.
Men det var en annan låt som fick mig att stanna upp. Tanken kom genast: ”Detta är ju en låt som jag minns men vars underbara melodi försvann någonstans bland de tusentals låtar man hörde på 60-talet”. Låten jag fastnade för lär då så här.
(675) Jonathan King Everyone's Gone To The Moon - YouTube
En gullig kille med glasögon. Inte precis innelooken 1968. Kanske tyckte man då att melodin lär lite av barnvisa. Framförandet var ju inte heller sådant att Jonathan Kings LP – om det fanns någon – hamnade på önskelistan. Nej, popen skulle på den tiden ha betydligt mer klös.
Men när jag mer än 50 år senare hör låten i Nina Simones version, då liksom fryser jag till och stannar upp det jag hade i huvudet. Notyera inlevelsen och känslan i framförandet.
(594) Jonathan King -Nina Simone sings Everyone's Gone To The Moon - YouTube
Började kolla på denna låt, som bara måste fram ur glömskans dunkel. You Tube har flera versioner. Jag bjuder på två. Först en gedigen soulartist, Bobby Womack –
(594) Everyone's Gone To The Moon - YouTube
Hittade så en tjej, nja redan då skulle man väl säga kvinna. Som min syrra redan i den gemensamma barnkammaren spelade. Que sera må vara Doris Days främsta låt men hennes version av inläggets låt är väl värd att lyssna på.
(594) Everyone's Gone to the Moon - YouTube
Men Jonathan King då, vart tog han vägen? Läser i Wikipedia att han producerade Genesis första LP 1969 och sedan flera topplåtar för andra. För egen del hade han 5 låtar på topp-10 hemma i England, den sista 1976. En av flopparna var hans version av Hooked on a Feeling som Björn Skifs plankade och toppade USA-listan med. Det är väl det enda vi minns honom för, förutom låten i detta inlägg förstås. Kings senare år var inte så kul. Jag skriver inte mer här.
När jag skriver detta spelar min CD Strange Fruit med Nina Simone. Jag återkommer om henne, var så säker.
Per
