perolarssextiotal

 

Under bloggens tolv år har vi hunnit med flera inlägg om svensk 60-talsmusik. Fokuset har varit den popvåg som härjade i decenniets mitt och vi har båda Tages som vårt favoritband bland de många som fanns i vårt avlånga lands alla hörn. 

 

Men vad hände sedan när många av idolerna åkte in i lumpen och flera gäng började spela svensktoppsmusik? Den svenska musiken dog inte men popen gick över mot rock och band som Made in Sweden lät inte särskilt svenska som popvågsbanden med sin charmiga amatörism och ibland dåligt uttal av engelskan.

 

Men så, till synes från ingenstans, dök 1969 en helt okänd grabb från Västerås upp. Anders Rogefäldt var namnet men som artist var det Pugh. 52 år senare har han nästan glömts men det dröjer nog ett bra tag till innan han är helt borta ur våra minnen.

 

När jag häromdagen lyssnade på hans debut-LP blev jag alldeles förbluffad över hur bra den är och hur väl den stått emot tidens tand. Den kom 1969 så vi som tänker att Tages Studio var det bästa svenska albumet från 60-talet har inte riktigt förstått hur fel det är. ”Musikaliskt en mycket personlig blandning av (akustisk) folkmusik och friformrock präglad av den psyke-deliska scenen (som) fick stor betydelse för den senare svenska rockmusiken genom att förena svenska språket och svensk ton med rock i en dittills ohörd form”, skrev Bonniers rocklexikon i en väl­funnen beskrivning.

 

En stor del av berömmet måste ges till Georg Wadenius som inte bara hanterade sitt huvudinstrument gitarr utan även bas och piano. Bakom kaggarna satt den i jazzen bevandrade Janne ”Loffe” Carlsson.

 

Redan i öppningsspåret hör vi att här kommer något extra. Kolla bara inledning och sedan hela arret i Love, Love Love

 

(719) Love, Love, Love - YouTube

 

Som andra spår kommer den stora klassikern. Notera att ni kan digga vilken detalj som helst, Trumspelet och de många snygga gitarrfigurerna är två exempel.

 

(719) Pugh Rogefeldt -[02]- Här Kommer Natten - YouTube

 

1969 var det sensationellt att en rockartist sjöng på svenska, än mer att en debut-LP genomgående var på vårt språk. (Dock måste sägas att det var inte första gången på Tio-i-topp som skrev i Pughs box och tydligen nyligen sades i radio. Anita Lindblom, hallå!!) Tio-i-topp-publiken hade förstånd att låta Här kommer natten ligga på listan i fem veckor.

 

Klassiker ja, LPn har ett par till.

 

(719) Pugh Rogefeldt -[03]- Surabaya Johnny - YouTube

 

Surabaya Johnny gjordes, om jag minst det rätt, i en tung version av Joakim Thåström senare. Nästa låt är inte tung utan motsatsen.

 

(719) Pugh Rogefeldt -[04]- Små Lätta Moln - YouTube

 

Det känns tacksamt att You Tube till alla dessa länkar har LPns omslag. En skäggig artist i en grön skogsdunge med lätta kläder som håller sin gitarr mot fötterna. En tidlös bild som pekar bakåt mot amerikansk folkmusik med sitt drömmande och framåt mot den svenska proggrörelse som snart skulle sätta i gång. Musiken pekar åt flera olika håll. Att kalla det 60-talspop blir alldeles fel trots att plattan kom 1969.

 

2021 känns den nästan ännu mer fantastisk.

 

Per