perolarssextiotal

 

Lite inspirerad av Pers namnkunniga inlägg så fortsätter jag på temat. Nu kommer vi till Bobbisarna. I slutet på femtiotalet och början på sextiotalet dog rocken. Sas det i alla fall i svallet av Payola-skandalen, Chuckens fängelsedom och att Little Richard blev pastor. Det vacuum som uppstod i ungdomens populärmusik försökte man från musikindustrins sida fylla med lite mer välkammade artister som sjöng milt om brustna hjärtan. En blandning av schlager och rock, gemenligen kallad schlock. Inte så få av dem vara en Bobby.

 

Bobby Vee, eller Robert Velline som han egentligen hette, hade ett antal smärre och större hits tidigt sextiotal. Smäktande röst närmast border-line till crooning var också hans kännetecken och han är en typisk representant för eran. Men populär var han vilket inte minst märktes när han fick hoppa in som ersättare i den turné som så tragiskt berövade Buddy Holly, Big Bopper och Richie Valens livet. Den låt han kanske är mest känd för är nog denna. Texten är lite creepy tycker jag när jag lyssnar noga. Lite stalker-varning.

 

https://www.youtube.com/watch?v=EuJbHYvR7EQ

 

Bobby Vinton tillhörde samma kategori som Vee. Han hade emellertid en väldigt trög start på karriären med några skivor som inte alls lyfte. Genombrottet med Roses are red förbereddes genom att han och skivbolaget levererade mer än tusen skivor och ett stort fång av rosor till varenda DJ som kunde nosas upp. Att leveransen skedde genom inhyrda unga damer gjorde inte saken sämre. Fyra veckor i topp på Billboard blev resultatet av kampanjen och – förstås – det faktum att låten och han passade precis för tidens krav.

 

https://www.youtube.com/watch?v=_ltn0qM3DRY

 

Den mångsidige Bobby Darin var inte bara sångare utan var dessutom framgångsrik kompositör, skådespelare och spelade själv många instrument. Han kom också att ägna sig åt politik och arbetade aktivt för John F Kennedys kampanj. Hans familjesituation var dock en smula komplicerad och han fick i vuxen ålder reda på att den kvinna som han trodde var hans mamma egentligen var hans mormor och den han trodde var en äldre syster egentligen var hans biologiska mor. När detta uppdagades hamnade han, inte förvånande, i en depression. Jag ska skona dig från att spela den usla Splish Splash och istället bjuda på en riktig pärla.

 

https://www.youtube.com/watch?v=4jcCwmtVAIM

 

Bobby Rydell, egentligen Ridarelli, var nästan lika mångsidig som Darin. I artonårsåldern vann han en talangtävling i en TV-serie som han kom att bli kvar i flera år. Han började samtidigt spela i band runt Philadelphia och hade ett par singelfloppar innan han slog igenom med Kissin´ time 1959. Det ena ledde därefter till det andra och det blev både turnéer med bland andra Everly Brothers och Crickets och film med Ann-Margret och Dick Van Dyke.  Han avslutade den mer hektiska delen av sin karriär 1965 med den charmiga Sway.  

 

https://www.youtube.com/watch?v=SibAcskfhbY

 

För att få lite sälta i denna lite sockersöta blandning tar jag in en annan som definitivt inte platsar i schlockgruppen, nämligen Bobbie Gentry. Hennes tid kom under den andra halvan av sextiotalet efter en lång och halvdan karriär bland annat i duon Ruby and Bobbie Meyers tillsammans med sin mamma. Uppväxt som hon var i Mississippi under mycket fattiga förhållande blev södern den fond mot vilken hon skrev sin musik. Det piano hon lärde sig spela på hade hennes mor fixat genom att byta till sig det mot en av familjens kor. Hennes genombrott, den ikoniska Ode to Billie Joe har varit föremål för många spekulationer rörande vad som egentligen utspelar sig i texten. Den blev en hit och gav en skjuts åt hennes album som till och med petade ner Sgt Pepper-plattan från toppen av Billboard.

 

Låt dig fascineras.

 

https://www.youtube.com/watch?v=nv33eaygVDQ

 

Lars