perolarssextiotal

Påsken är, som bekant, en central högtid inom kristenheten och eftersom vi på bloggen försöker knyta an till samtiden trots vår populärarkeologiska approach så jag ska närma mig det religiösa. Det är svårt att hitta musik om Påsken och ganska svårt att hitta religiösa temata ur dem musikkällor jag öser. Men de finns förstås. Så här kommer några smakprov på sådan musik som dessutom är mycket bra.

Domedagen är förstås inte något kärt tema för popmusiker, men det finns en hel vetenskap som ägnar sig om The Very Last Day, eskatologi. Och det är inte bara inom den kristna rörelsen som den föreställningen återfinns. Både inom Islam och Judendom finns den. För att inte tala om Ragnarök. Nåja. The Hollies går rakt på sak, inget snack om saken – Domedagen. En frän rockare om när allt går åt helvete. Men introt är Gudomligt, helst på banjo. Ljudet är lite taffligt när dom pratar, men blir bättre sedan.

https://www.youtube.com/watch?v=Yw7-wA42g5g

Det är inte så ofta, i detta sammanhang, som texter ur Bibeln tonsätts, men just denna låt är en sådan. Text alltså Predikaren 3:1 – 8 nästan ordagrant och musik Pete Seeger. Den finns inspelad i flera versioner, men The Byrds version är nog, på goda grunder, den mest kända. Och de goda grunderna är förstås Roger McGuinn och hans tolvsträngade Rickenbacker (det är alltid prat om Fender och Les Paul, men många av de främsta körde just Rickenbacker). Ett skäl till det klassiska ringande soundet var att han börjat köra sin gitarr genom, inte bara en, utan två kompressorer. Det blev ett helt nytt sound som kom att prägla deras musik. Såhär låter det i Turn, turn, turn.

https://www.youtube.com/watch?v=CHuAmsEGdGU

Ja, jag vet, Per. Jag kliver över vår tidsgräns här, men bara med ett ynka år och saken är god, eller hur? För visst måste den här låten vara med. Ursprungligen skriven för en Westernfilm, Pat Garret & Billy The Kid, kom den att bli en av de mest ikoniska låtarna från den tiden. Dylan var och är kanske något av en religiös grubblare. Hans konvertering från Judendomen till Kristendomen var en lång och plågsam process för honom vilket jag också tycker man hör i texten.

https://www.youtube.com/watch?v=yjR7_U2u3sM

Nästa låt ligger nära gospeln (vilken den ursprungligen var) men Nina Simone lyfter tempot och den musikaliska bakgrunden närmare r & b, eller jazz? Det är en så kallad trad som ofta sjöngs på väckelsemöten där man gavs tillfälle att bikta sig. Själv var Nina i sin barndom ofta med på metodistmöten där den var populär. Ge dig tid att lyssna igenom den. Den här versionen är tio minuter lång och avnjuts bäst i din favoritstol med en tvåfingrars Laphroaig till hands. Den blir alltmer hypnotisk och meditativ.

https://www.youtube.com/watch?v=QH3Fx41Jpl4

Glad Påsk

Lars