perolarssextiotal

Den frågan ställde jag mig efter att ha läst om den nyutkomna boken Staffan & Beatles skriven av den dubble vinnaren av tiotusenkronorsfrågan i just ämnet The Beatles och eftertänksamt betraktat min bokhylla. Jag är glad över att jag bestämde mig för att det behövdes.

Jag kände förstås till Staffan Olander, inte minst från hans bok Piraterna på Öresund vi minns Radio Syd – Skånes egna radio, men karln är ju något av en renässansperson. Författare, piratradioutvecklare, radiopratare 1973-2019, kompositör, skivbolagsdirektör och tekniskt geni samtidigt som han gjorde en framgångsrik karriär inom banken. Till det var han medarrangör till många hyllningskonserter och utställningar till och om Beatles. Här träffar han Cynthia vid ett av dessa tillfällen.

https://www.youtube.com/watch?v=XVBZ4Kgotzo

Boken börjar med en berättelse om hans uppväxt, vilket gav många igenkänningar om man, som jag, är generationskamrat med honom. Sedan kommer hans långa resa i Beatles fotspår och, det intressantaste av allt, hans nära vänskap med George Martin. Han kom att röra sig i den pop-värld som uppstått under sextiotalet och beskriver möten med många artister som Ringo Starr (som han samarbetade med), Paul McCartney, Petula Clark, Georgie Fame, Eric Clapton och många fler. Det finns också en uppsjö av saker om Beatles som jag (och kanske du?) inte hade en aning om. Anekdoterna avlöser varandra. En gång i London träffade han musikförläggaren Dick James som var med och startade Northern Songs med Beatles och som påstod att Paul McCartney inte skrivit Yesterday, utan det hade Michael Carr gjort!?

Ett av hans intressen var att leta upp av Beatles bortgivna låtar som de själva inte spelat in. Här kom det lite mer nytt för mig. Som den här från 1964.

https://www.youtube.com/watch?v=1wxDDCqot0A

På det egna skivbolaget gav han som första platta ute en livekonsert med The Hollies i Malmö 1969. Jodå han hade lyckats trixa till sig ett tillstånd.

Vad gäller tiotusenkronorsfrågan, den andra, så bjöd den förstås på en slamkrypare. Staffan blev underkänd på sitt svar om vem som spelar Hammond-orgel på I wanna be your man. På baksidan av skivomslaget står det att John gjorde det, men Staffan svarade George Martin. Han hade förstås rätt vilket därefter bekräftades av sagde George som inte var nöjd med Johns spel utan hade ersatt det med ett eget pålägg!

Sammantaget en fantastisk resa tillsammans med Staffan. Det mest bestående minnet är det personliga porträttet av George Martin som framträder precis som den sympatiske gentleman man har intryck av att han var.

Boken rekommenderas å det varmaste.

Lars