Olika åkfordon.
https://www.youtube.com/watch?v=wIEpKZLH1GY
Så, då har vi sammanfattat. Nu tar vi det i tur och ordning. Tåg.
Jag har alltid lyssnat på Last train to Clarksville som en av Monkees smartaste dängor, men inte just mer. Men egentligen tycks den, om man som jag lyssnat lite extra till texten, vara en protestsång. Visst Vietnamkriget, redan 1966. I vart fall om man ska tro låtskrivarna Tommy Boyce och Bobby Hart. Och om man lyssnar till texten och särskilt till slutraden, ”And I don't know if I'm ever coming home”. Tidigt ute som protestsångare i så fall. Om de var medvetna om textens innebörd? Micky Dolenz innerliga sång talar emellertid för att de kanske förstod även om framförandet är lättsamt.
https://www.youtube.com/watch?v=ZcXpKiY2MXE
Båtar. Finns bara en som direkt pockar på. Yrvädret. Yrvädret från Skottland. Som hon egentligen hette Marie MacDonald McLaughlin Lawrie lätt förkortat till Lulu av hennes upptäckare Marion Massey. Det lär på skotsk slang betyda en rackarnas unge. Och det är hon ju. Och båt åker hon så det bara ryker om det.
https://www.youtube.com/watch?v=bpuGAscANkM
Så kommer vi till flyget. Och återigen själv valet självklart. Den ursprungliga titeln var Oh Babe I Hate To Go men det slutliga hamnade i den, i mitt tycke, bättre titeln. Det finns massor av covers, men innerligheten och saknaden uttrycks bäst av John själv.
https://www.youtube.com/watch?v=z2f-1MhQFgA
Lars
