perolarssextiotal

Under sextiotalet gjordes en hel del populärmusik som gjorde anspråk på att vara rolig. En del lyckades, andra gick det sämre för. Inget åldras så snabbt som humor, men vi ska inte vara för hårda utan betrakta försöken med de sextiotalsöron vi då bar. Och återseendets glädje finns ju alltid där för oss entusiaster, så här kommer en lite provkarta på roliga låtar från det gyllene musikdecenniet. Jag överlämnar till läsaren och lyssnaren att ha roligt eller ej.

Denna djup tragiska historia från Napoleon XIV handlar om effekterna av ett påtvingat uppbrott från den man älskar. Alltså att bli lämnad och övergiven. Artistnamnet på singer/songwritern Jerry Samuels antar jag inspirerats av myten(?) att många intagna på mentalsjukhus tror de är Napoleon. Låten blev en stor hit och B-sidan på singeln var samma låt spelad baklänges. Kanske var Jerry också galen? Någon karriär inledde hiten emellertid inte. 

https://www.youtube.com/watch?v=C0rgeQ0QD-o

Monty Python förknippar vi väl mest med sjuttiotalet, men denna låt är från sent sextiotal. Det är ju egentligen inte en sång utan en sketch, för utan körens reaktioner så skulle det hela förstås falla platt som en nyhuggen tall. Jag har förr gapskrattat många gånger när jag sett den och till och med nu så lockar den fram ett leende på mina läppar. Lika klassisk som papegoj-sketchen. 

https://www.youtube.com/watch?v=FshU58nI0Ts

Nån mer än jag som gillar Snobben? Jag älskade den lille Beaglen som hade en så levande fantasi och var så självständig gentemot sin husse, Charlie. När han drömde sig tillbaka till WW I som flygaress och ständigt fick sin koja pepprad av den förbannade Röde Baronen. Verklighetens röde baron var Manfred von Richthofen som var ledare för den legendariska Jagdgeschwader 1, av sina motståndare kallad The flying circus och vann 80 luftdueller innan han sköts ner och dog i slutet av kriget. En värdig motståndare för Snobben. The Royal Guardsmen hyllade Snobben med lite ”Freddie-dans” eller om det är ironiska marsch-steg?

https://www.youtube.com/watch?v=Oxzg_iM-T4E

Vi har ju en generös tolkning av vad sextiotalet var, Per och jag och därför tar jag med denna låt inspelad 1972. Den är fortfarande, i min bok, skitrolig i sin ironiska självbetraktelse över Rockvärlden och dess villkor. Den är besläktad med andra självbekännelser som It´s only rock and roll and I like it (även om den kanske lutar mer åt det rått cyniska hållet). Men denna är kul! 

https://www.youtube.com/watch?v=-Ux3-a9RE1Q

I Sverige då? Jodå, även om det i detta fall var importerat så att säga. Hello Muddah, hello Fadduh var textsatt av Allan Sherman till en gammal klassiker, Amilcare Ponchiellis Dance of the hours. Cornelius gjorde den lika odödlig som hönan Agda i Sverige. Själv var jag aldrig på koloni, men på olika sommarläger. Kolonisterna hade kanske mer kul?

https://www.youtube.com/watch?v=6OQAqIbIRGA

Lars