perolarssextiotal

Kärlek. Kanske det vanligaste temat i sextiotalspopen. Ofta betraktat som banalt och alltför sockersött om den första lustan, den första ljuva tiden av förälskelse, den djupare kärleken och slutligen den förlorade kärleken. Jadå, ofta banalt, men ibland genialt. Jag har botaniserat i några texter och hittat vad jag anser vara genialt och som beskriver - ett till det sorgliga slutet - lyckligt - kärleksförhållande.

 

Alltså, kärlekens kronologi:

 

Lustan.

 

Dylan är bra på mycket, inte minst på kärlekssånger. Den här kom på hans mästerverk Blond on Blond och var också en singel tillsammans med Just Like Tom Thumb's Blues som B-sida.Som så ofta är verserna Dylanskt svårtolkade på gränsen till obegripliga, men refrängen är rå och rak och får representera den inledande, hormonstinna åtrån. Vem har inte upplevt denna inledande, minimalistiska, blodfulla känsla?

 

”I want you
I want you
Yes I want you, so bad
Honey, I want you”

 

https://www.youtube.com/watch?v=-iIS6ZZ9RVA

 

Förhållandet inlett.

 

Här går man äntligen stadigt. För första gången kanske. På riktigt. Man har bara ögon för varandra och omvärlden är irrelevant. Man är säker på att förhållandet och kärleken aldrig kommer att ta slut. Man är helt upptagen av denna nya och oförklarliga känsla. Lycka. Väl tolkat av The Beatles och Percy Sledge.

 

”And I love her

A love like ours could never die”

 

https://www.youtube.com/watch?v=9_c2XZd9mMo

 

”When a man loves a woman
Can't keep his mind on nothin' else
He'd trade the world
For a good thing he's found”

 

https://www.youtube.com/watch?v=EYb84BDMbi0

 

Fördjupad kärlek.

 

Nu har den inledande förälskelsefasen övergått i en djupare känsla. I en lycklig relation växer man ihop och ett ömsesidigt beroende etablerar sig. Men i den känslan finns också oundvikligen en rädsla för att förlora den älskade. Som bäst tar denna osäkerhet sig uttryck i uppmärksamhet och att inte ta sin partner för givet. En gemenskap som sträcker sig långt bortom det enbart köttsliga.

 

”I may not always love you
But long as there are stars above you
You never need to doubt it
I'll make you so sure about it
God only knows what I'd be without you”

 

https://www.youtube.com/watch?v=AOMyS78o5YI

 

Slutet.

 

Det finns ett alltid ett slut också för den största kärlek. Antingen genom ett uppbrott eller tills döden skiljer dem åt. Den som blir kvar lämnas i en ny och främmande värld där saknaden och tomheten är de trista följeslagarna. Kvar är bara – de förhoppningsvis lyckliga – minnena och den tredje trista följeslagaren, saknaden. Och de ständiga påminnelserna om det som förlorats. Per, jag överskrider nu med ett år vår definition av sextiotalet för att få med den bästa tolkningen. 

 

”A telephone that rings But who`s to answer
Oh, how the ghost of you clings
These foolish things
Remind me of you”

 

https://www.youtube.com/watch?v=vYUpq2dTnnY

 

 

Lars