perolarssextiotal

 

När detta skrivs visar sommaren i Uppsala sin sämre sida. Flera dagars regn. Men solen kommer tillbaka och den är ju alltid värd att sjunga om, eller hur!? Ämnet är säsongskorrekt: Bästa sollåten. Det finns att välja på! Först Per

 

Det krävdes inte många sekunders betänketid för att komma på min givna kandidat: Beatles, eller kanske rättare sagt, George Harrisons Here Comes the Sun.

 

George skrev låten tidigt under 1969 när han smet iväg från ett av de många tråkiga möten som gruppen hade om sin ekonomi och om vem som skulle få ansvaret. John Eastman, bror till Pauls Linda, eller Allen Klein som fick ansvaret, uppbackad av de andra tre. Inga roliga sittningar så George stack iväg till kompisen Eric Claptons hus på landet och lånade en gitarr. ”Låten bara kom till mig”, sa George senare.

 

När vi idag lyssnar på Georges text som hyllar solen som ersätter tider av dåligt väder måste vi inte känna till bakgrundshistorien. Det räcker att en ljus morgon dra undan gardinerna och tacka livet för värmen och ljuset. Vill man ha en perfekt ljudkuliss är det bara att ta fram låten och låta det eleganta introt dra igång.

 

https://www.youtube.com/watch?v=KQetemT1sWc

 

En kul story om låten är att NASA 1977 ville ha med den på guldskivan som följde med rymdfarkosten Voyager med olika hälsningar från jorden till den eventuella utomjordingen som hittade en kraschad rymdraket på sin planet därute. Men så blev det inte utan Chuck Berrys Johnny B Goode fick det bli. Var det kanske någon som tänkte på upphovsrättsersättningen??

 

Per

 

Jag kan bara instämma i Pers beskrivning av Uppsala-vädret, trots att det kartat på sig de senaste dagarna. Lynnighet är annars ordet. Häromdagen tog jag en timmes promenad och bytte sex gånger mellan solglasögon och paraply. Nåja.

 

Valet av låt var inget problem för mig heller. Sextiotalets kanske mäktigaste ballad var det självklara valet. Skriven av Bob Crew och Bob Gaudio (tillsammans Sherry, Big girls don´t cry, Walk like a man, Silence is golden och många fler) och först utgiven av Frankie Valli vilket inte var så konstigt med tanke på att Gaudio var med i The Four Seasons. Vallis version gav emellertid inga stora avtryck på de stora listorna. Så hamnade han till exempel som bäst #128 på Billboard.    

 

Året efter, 1966, var det dags för The Walker Brothers att ta hand om den och förvandlade den från Vallis crooner-version till den power-ballad som den blev. Och nu kom, inte förvånande listframgångarna. De spikade på Billboard-listan. Och vilken text:

 

”Emptiness is the place you're in

There's nothing to lose but no more to win

The sun ain't gonna shine anymore”

 

Njut och rys.

 

https://www.youtube.com/watch?v=JhmQn7nrKdg

Lars