The Who: Visst lever vi!
”I hope I die before I get old” är kanske 60-talsmusikens mest kända textrad. Pete Townshend fick fel och är säkerligen glad för det, liksom vi andra. Att The Who, dvs Pete Townshend och Roger Daltrey med hjälpmusiker, skulle släppa nytt material 2019, 54 år efter My Generation, trodde ingen. 14 år sedan sist och 37 (!) sedan gången innan. Plattan heter inte Detuor som man kan tro av omslaget. Nej, ”Who” är den kärnfulla titeln.
Rätt så. ”Detour” betyder ju ”omväg” och skulle antyda att The Who här utforskar nya områden. Men så är absolut inte fallet. Vi får 11 låtar som känns som klassiskt Who från början till slut. Kolla in ledande All this Music Must Fade. Redan i början utropar Roger Daltrey ”I don´t care, I know you gonna hate this song”. Så kraftfullt, så härligt typiskt The Who, eller hur?
https://www.youtube.com/watch?v=ISllgPweSk0
Nej, inte kan man ogilla en låt som är precis så maskulint stark som vi minns Who. En rejäl öppning på plattan, onekligen. LPn fortsätter med ett par låtar till på samma höga nivå. Eftersom de ligger på You Tube tar jag med dom här (det kunde man inte som skribent i papperstidningen på 1900-talet!). Kolla in Ball and Chain – med snygga filmklipp på The Who - och sedan I Don´t Wanna Get Wise.
https://www.youtube.com/watch?v=qAR0SzINGZ8
https://www.youtube.com/watch?v=lbvejh4sXEQ
Nu ska, i ärlighetens namn, sägas att alla 11låtar – eller 14 om vi tar med de som anges som bonusspår – håller inte samma nivå, även om flera gör det. Fjärde spåret, Detour, har en hoppande rytm som jag ogillade redan när den kom i låten Magic Bus. Men Daltrey har samma härliga glöd i rösten hela vägen, samtidigt som han varierar den perfekt efter låtmaterialet. Nu tänker jag inte ta med fler You-klipp, du ska ju köpa skivan!! Måste nämna Beads on a String, en typisk, långsam, Who-ballad, av det slag som gruppen introducerade på sina klassiska rockoperor. Stråkarna i bakgrunden sitter snyggt. I efterföljande Hero Ground Zero får stråkar ännu större plats. Break the News är en annan topp.
Det tog mig några lyssningar innan LPn sjönk in ordentligt, det ska medges. Men nu tycker jag, precis som andra skribenter, att The Who gjort sin bästa platta sedan Quadrophenia. Detta är klassisk Who. Enda låt som, möjligen, avviker något, är I´ll be Back, som har ett småmysigt munspelsintro och solo. Jag tror inte vi hört något sånt från Who förr. Nja, ingen bra låt men att Pete, som sjunger den, vill pröva lite nytt är positivt i sig.
Jag har inte nämnt att duon är 75 resp 74 år. Egentligen dumt att ta upp. Kan Owe Törnqvist turnera som 90-åring är dom ju rena ungdomen. The Who har gjort en LP som jag verkligen hoppas inte är den sista. Rockmusik av den här klassen vill man bara ha mer av!
Per
Nu har jag lyssnat igenom plattan (som jag helt missat av någon anledning). Sådana här sena återkomster kan sluta lite hur som helst, men denna var riktigt lyckad. Definitivt The Who och definitivt inga upprepningar eller cloner av gamla hits utan nya.
Härligt att Who visar både klass och glöd efter så många år!
