Musiken vi hörde i biosalongen.

 

 

TV på sextiotalet var inte alltid det roligaste och radion var det definitivt inte, även om bägge hade enstaka ljuspunkter i mörkret. Så att gå på bio var attraktivt. I min hemstad Göteborg fanns det ett otal biografer och första gången det visades ”lefvande bilder” var på Valands festvåning Annandag Jul 1896, så traditionen var lång. Så, vi gick en hel del på bio och fick inte bara själva filmupplevelsen utan det bjöds också ofta på bra musik. Jag tänkte i detta inlägg botanisera en smula i denna filmmusik.

 

Jag gillade Western-filmer och en av de bästa var budgetfilmen The good, the bad and the ugly. Clintan har oftast gjort coola roller och denna film är inget undantag. Sergio Leone var kung av spaghettiwesterns och här tar Clintan upp kampen både mot prisjägare och mexikanska banditer. Låten – du minns väl den – bidrog till den ödesmättade stämning som präglade intrigen.

 

 https://www.youtube.com/watch?v=AFa1-kciCb4

 

Från 1966 är mitt nästa exempel. Claude Lelouches mästerverk, En man och en kvinna. Filmen i sig, som om jag minns rätt, rörde sig om racertävlingar (Jean-Louis Trintignant spelade racerförare) gjorde inte samma intryck på mig som två andra saker. För det första blev jag förstås, liksom så många jämnåriga gossar, hejdlöst förälskad i Anouk Aimée, född Nicole Françoise Florence Dreyfus. Här talar vi om klassisk skönhet förenad med en mycket sympatisk filmroll. För det andra var det den magiska filmmusiken jag föll för. Jag har sett om filmen, men den håller inte lika väl som musiken som är skriven av Francis Lai.

 

https://www.youtube.com/watch?v=J00jr868okc   

 

Rosa pantern uppträdde både som animerad figur och som spelad av Peter Sellers. Jag njöt av bägge delarna och några filmer håller förvånansvärt, liksom Henry Mancinis filmmusik. Här är originalinspelningen.

 

https://www.youtube.com/watch?v=nKwpLPQcRyc

 

Redan 1969 vann filmen Exodus en Oskar. Henry Mancini är här igen men med ett mäktigare opus som tema, skrivet av Ernest Gold. Musiken gav mig rysningar redan då jag hörde dem första gången och gör det fortfarande. Bara på kul lägger jag till Shadows tolkning som väl inte tillförde så mycket.

 

https://www.youtube.com/watch?v=wEPZ1ef2g_A

https://www.youtube.com/watch?v=ijZpFIMLfc0

 

Avslutar med en lite quiz. Såhär går det till: Du klickar på länken och vänder bort huvudet från skärmen så du inte ser den. Sedan gäller det att gissa filmen. Lycka till!

 

https://www.youtube.com/watch?v=pV472RktExA

 

https://www.youtube.com/watch?v=4Yd2PzoF1y8

 

https://www.youtube.com/watch?v=hziG9Nr6KHU

 

https://www.youtube.com/watch?v=617sM78Xg5k

 

Lars

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Per

Medger att jag gick bet på 3 och 4. Vad gäller 1 så har Jethro Tull vävt in det temat snyggt i ett instrumentalparti på en konsertinspelning. Filmen är också en av mina verkligt stora favoriter. Annars har The Good, the Bad and the Ugly ännu bättre låtar, tycker jag.

2020-01-18 @ 17:43:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0