perolarssextiotal

Över åren har vi då och då ”duellerat” med varandra. Det har gällt artister, grupper, låtar från ett visst år, album och Gud vet allt. Nu var det ett tag sedan så vi tyckte det var dags för en duell igen. Temat vi har valt är bästa låt om en stad och där finns ju en del att välja på. Låt oss bara nämna New York, Detroit, Kansas, Cairo och Amarillo för att ta några ur högen. Du kan säkert komma ihåg fler.

Jag fick välja först och det blev en låt skriven av Billy Edd Wheeler och Jerry Leiber och inspelad av bland andra Johnny Cash och June Carter, men jag väljer den som slog bäst i Sverige, den med Lee Hazelwood och Nancy Sinatra.

Låten har ett par ingredienser som jag alltid gillat. Den berättar en historia, nämligen om paret som lessnat på varandra och som bägge tänker dra till staden och som bägge tror skulle passa just denne bäst. En annan sak jag gillar är att den ligger någonstans mellan pop och country vilket ofta är ett fruktbart gränsland att vara verksam i. Slutligen tycker jag Nancy och Lee framför den med just den humor som behövs för att lätta upp texten som annars skulle ha kunnat bli en smula bitter.

Lite udda är att det inte är helt klart vilken stad det rör sig om. Städer med det namnet finns i Tennessee, Wyoming och Mississippi och kanske fler stater. Billy Edd sa att han inte tänkte på någon särskild stad utan bara gillade namnet.  

Så mitt bidrag till denna lilla tävling i tycke och smak blir just Jackson var den nu är belägen. Varsågod.

https://www.youtube.com/watch?v=rnkuRQ8tjIE

Lars

När man tänker på sextiotalets musik är det vissa städer som sticker ut. Liverpool så klart, men vilken låt skulle det vara? Men så fortsatte tanken till 1967, the summer of love, till den amerikanska västkusten och en stad som har en låt som inte bara är klassisk utan riktigt, riktigt bra.

San Fransisco (be sure to wear some Flowers in your Hair) toppade fyra veckor i England och kom fyra i USA. Låten har de där lagomt enkla ackordbytena, precis lagom för allsång vid samlingen utanför campus. Ett bra exempel på den där blandningen av folkmusik och pop som The Byrds började med och Mamas and Papas var bara en konstellation av de många som utvecklade den. Texten signalerar hippiekulturen redan i titeln.

John Phillips var Mamas and Papas ledare som skrev inte bara flera låtar till sin grupp utan även den här klassikern. Men låten sjöngs av barndomsvännen Scott McKenzie som föddes 1939 som Philip Wallach Blondheim III, vilket inte låter som ett vidare artistnamn.

John organiserade Montereyfestivalen som 1967 manifesterade hippiekulturen och såg Janis Joplin, Jimi Hendrix och Otis Redding få stora genombrott. Den här låten avslutade festivalen.  Mer självklart val finns inte.

https://www.youtube.com/watch?v=7I0vkKy504U

Per