Kill your darlings – uppföljning av förra inlägget

 
 

Kan bara minnas att en gång tidigare – förutom den serie vi hade i somras när bloggen fyllde 10 år – har vi gjort inlägg som direkt kommenterat ett föregående. Det var redan i mars 2010 när Lars, enligt min mening, alldeles för brutalt sågade Beatles vita dubbel-LP. Jag svarade i april. Jag rekommenderar klick i arkivet till höger!

 

Dags igen. Förra veckan spelade han upp några dåliga Beatles-spår. Precis som förra gången kan jag inte hålla mina tangentfingertoppar i styr utan bara måste haka på.

 

Låt mig först säga att Lars hittade ett par dåliga Beatles-spår, även enligt min smak. Mr Moonlight är ett stolpskott, särskilt om vi vet att gruppen skippade rockiga Leave My Kitten Alone som man spelade in samma höst. Georges Blue Jays Way är också alldeles för seg för en Beatles-låt. I övrigt håller jag inte riktigt med, men låt oss strunta i det för nu. Låt mig istället ta upp några av mina val av Beatles-låtar vi hade kunnat varit utan.

 

Redan på första LPn hittar vi en cover som helt saknar den fantasi gruppen i övrigt skämt bort oss med. Att det är en Goffin-King-låt gör det extra sorgligt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=rJOhavaeJYk

 

Faktum är att det är flera covers som ligger illa till för sämstalistan. Att gruppen skulle spela in Buddy Holly var rätt och de valde skickligt en låt som få kände till. Det var faktiskt Hollys uppföljare till That´ll be the Day som floppade i USA. Rätt av våra hjältar att spela in den men kunde man inte NÅGOT utveckla originalet? Ni förstår min poäng när ni först hör Buddys inspelning från 1957.

 

https://www.youtube.com/watch?v=ZcuojSU_hOY

 

https://www.youtube.com/watch?v=no-nuFTHetE

 

Efter den solida LP-trion Rubber Soul, Revolver och Stg Pepper blev gruppen så lekfull att vissa låtar, som mest lät konstiga, verkade utgivna med tanken att vara just konstiga. Tänker inte länka till Revolution nr 9, som ju knappast är en låt alls. I början av 1969 släpptes soundtracket till filmen Yellow Submarine med fyra spår. Egentligen är bara Johns Hey Bulldog godkänd. De övriga platsar alla bland Beatles 10 sämsta. Från Georges It´s all too Much togs inledningslåten till pop 68 och Pop 69 i P3 men det gör inte låten bättre.

 

https://www.youtube.com/watch?v=2zc3idF_IZ0

 

Efter det att gruppen hade slutat fungera som enhet kom LPn Let it Be. I höst sägs det att filmen med samma namn ska få nypremiär, för övrigt. Plattan har flera spår som känns utfyllnad. Inget är dock så illa som baksidan till singeln Let it Be, You Know my Name. När Lars och jag för länge sedan i denna blogg duellerade om sämsta Beates-låt blev den mitt val. Jag står fast vid det.

 

https://www.youtube.com/watch?v=iZndVv-jl-U

 

Kill your Darlings var det. Med Beatles känns det som ett långvarigt äktenskap med djup kärlek. Då går det bra att gnälla lite, kärleken störs inte!

Per


Kommentarer
Postat av: Lars

De gustibus non est disputandum är en gammal sentens, men vad trist det vore om man följde den. Jag ska inte bli långrandig (nästa pub-träff kanske ger ett underlag?) men It`s all too much är förstås en skräplåt. Men referensen till Merseys Sorrow förlåter en del.

2020-02-28 @ 21:50:59
Postat av: Peter Lindberg

En grupp som spelat in så många kanonlåtar, måste ju ursäktas för ett en riktiga skitlåtar.

2020-03-01 @ 14:48:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0