perolarssextiotal

 

Jag vet, jag vet! Alla vet redan allt om Yesterday. Att Paul komponerade den i drömmen, att arbetsnamnet innan han skrev texten var Scrambled eggs, att den hade alla topplaceringar på världens alla listor (nåja), att den spelades in på en nedstämd Epiphone Texan steel-string och att den sägs vara den låt som det gjorts flest covers på. Så jag ska inte ägna detta inlägg åt mer om detta. Istället vill jag bjuda på några, i mitt tycke fascinerande, covers på låten. Den inneboende kraften i Pauls, på gränsen till pekoral gränsande, låt bevisas av att den tål så många omtolkningar i olika genrer och ändå håller. Och det är den kraften jag tänkte visa exempel på i detta inlägg.

 

Bob Dylan hade inte mycket till övers för låten. Ett känt citat från honom låter rörande Yesterday: "If you go into the Library of Congress, you can find a lot better than that. There are millions of songs like 'Michelle' and 'Yesterday' written in Tin Pan Alley." Då ska vi komma ihåg att Tin Pan Alley var ett riktigt skällsord kommande från Bob. Trots det kunde han inte låta bli att spela in låten även om den aldrig gavs ut, men såhär låter den i den Dylandystra folk-tolkningen. Inte så dumt tycker jag.

 

https://www.youtube.com/watch?v=xWBuCH5wIZ0

 

Ska man leta efter den direkta motsatsen till Bob´s version så får det väl bli den amerikanska crooner-miljön. Ja, jag vet att Bob gjorde försök i den genren, men det vill vi väl alla glömma? Nej, ska man hitta en crooner av högsta karat så behöver man inte söka längre än till Ol´ blue eyes. Min storasyster lämnade, när hon flyttade hemifrån, ett gäng LP med Frankieboy som jag inte hade så mycket till övers för mitt i popsvängen, men det händer oftare nuförtiden att jag låter en vinyl med honom hamna på spelaren. Hur som helst – detta är Sinatras version. Smäktande är väl i detta sammanhang nästan ett understatement.

 

https://www.youtube.com/watch?v=rytmTeaUtAY

 

Opera någon? Jodå. Operasångerskan Cathy Berberian tvekade inte utan gav Yesterday en ny form – arian. Jag är långtifrån någon opera-fan och jag tycker inte hennes tolkning vinner särskilt mycket, men det handlar ju inte om min smak utan om låtens tålighet att överleva tolkningar. Och det där vibratot är ju svårslaget, eller hur? Fast tankarna går lite åt mrs Miller …

 

https://www.youtube.com/watch?v=GvuxldwxW8k

 

Och ja, visst måste vi höra originalet. Jag nämnde balansen mellan själfull ballad och pekoral tidigare. Paul är då och då ute på den slaka linan, men han kommer alltid undan om än med en hårsmån. Så var så goda:

 

https://www.youtube.com/watch?v=wXTJBr9tt8Q

 

Lars

 

PS

 

Den här måste du höra, även om jag går långt över tidsgränsen för vad Per och jag tillåter på denna blogg. Så berätta inte för Per om detta inlägg. Yesterday i Reggae-tappning.

 

https://www.youtube.com/watch?v=pBQ0bHqJ1j0

 

DS