perolarssextiotal

Äntligen, måste man ju inleda med. 11 år med bloggen och inte något rejält inlägg om Roy Orbison. Bättre sent än aldrig heter det ju och nu är det dags. Påmindes genom mitt förra inlägg som beundrade Charlie Prides röst. Om Roy Orbison har jag länge sagt att hans musik egentligen inte var så märkvärdig, dvs utmärkt bra men inte originell i sig. Men den bars upp av rockhistoriens kanske mest förnämliga sångröst. Sällan, ja aldrig, har en sångröst så högt burit upp de låtar den framfört. När en CD-box gavs ut 2008 fick den titeln ”The Soul of Rock ´n´Roll. Perfekt.

 

Roy föddes i Texas 1938. Vad kanske inte många vet är att Roy var aktiv redan i rocken begynnelse på självaste Sun records, Elvis första bolag i Memphis. Legenden Sam Phillips producerade Roys första singel 1956, Ooby Dooby

 

https://www.youtube.com/watch?v=w-ijEWj2xmg

 

Rätt ok rockare, eller hur? Den låten gav sig Creedence på 1970, som ni säkert minns. Det blev ytterligare flera singlar för Sun Records innan Roy 1959 hamnade på Monument records. Han spelade in i Nashville och kompades av stadens duktiga musiker. Nu hände det saker. 1960 kom genombrottet, Only the Lonely, tvåa i USA och topp i England. Ni har hört den men kolla in voicen:

 

https://www.youtube.com/watch?v=kjq4wYuwgxs

 

Liksom de flesta av hans kommande hits hade Roy varit med och skrivit. Sedan kom hitsen som ett vackert pärlband fram till och med 1966. Här nästan badar man i godis, men jag antar att läsaren redan har en bra samling – eller mer – med Roy så vi nöjer oss med de två listettorna. Running Scared toppade 1961. Pretty Woman 1964.

 

https://www.youtube.com/watch?v=WBAqXtaPZgQ

 

https://www.youtube.com/watch?v=3KFvoDDs0XM

 

Sedan blev det tvärnit i karriären. Ett nytt skivbolag kunde inte få till singlar som kunde stå upp i den snabbt hårdnande konkurrens inom popmusiken i mitten av sextiotalet. Roy råkade också ut för personliga tragedier. 1966 dog hustrun Claudette i en motorcykelolycka och två år senare innebrändes deras två söner.

 

Inte heller 70-talet blev bra. LP-skivor sålde så illa att de inte gavs ut utanför USA. Men Roy var inte glömd. Ett par av hans låtar förekom i filmer och metalgruppen Van Halen spelade in Pretty Woman.  Bruce Springsteen framförde Orbison-låtar live. Bruce stod också för talet när Rpy 1987 valdes in i Rock ´n´Roll Hall of Fame: ”I wanted a record with words like Bob Dylan that sounded like Phil Spector—but, most of all, I wanted to sing like Roy Orbison”, sa han bland annat.

 

Nu var Roys come back redan på gång. En samling med nyinspelningar av hitsen gick bra och 1987 kom den fina Black and White Night, en konsert med Roy i centrum bland storheter som just Springsteen, Elvis Costell med flera. Året därpå var han en av fem hjältar I Travelin Wilburies.

 

Men vad händer?! Jo, karln avlider i hjärtinfarkt i december 1988, strax innan den nyinspelade, utsökta, LPn Mystery Girl släpptes. Dödsfall kommer aldrig lägligt men det måste vara något av rekord I dålig timing.

 

Nu tillbaka till RÖSTEN, på sista LPn finns den ljuvliga A Love so Beautiful.

 

https://www.youtube.com/watch=_iv0WxWM_2o                                                                                                                                                                                                         

 

Inte mycket att tillägga, eller hur?

 

Per