perolarssextiotal

Då och då dyker The Wild West upp i bloggen. Vi har dueller, med revolvermän som temabild, jag har skrivit om västern-filmmusik och nu senast gjorde Per detsamma. Lite kul faktiskt, givet att Western var en så uttalad del av populärkulturen på sextiotalet. Så här kommer lite mer av samma vara.

 

Jag har tänkt skriva om Bröderna Cartwright länge och den musik som följde i spåren av den ikoniska TV-serien men har glömt om jag bara tänkte göra det eller om jag verkligen gjorde det. Men, som en cynisk vän sa till mig när jag berättade om mitt dilemma, ”om du inte kommer ihåg kan du vara säker på att dina läsare inte heller gör det” (påminn mig inte, Per om jag gjort det). So – here goes nothing:

 

Pappa Ben. Klippan. Den kloke, rättrådige fadern med tre söner med tre olika kvinnor som präglade sönernas temperament och karaktär. Kungen av Ponderosa. Välvillig men sträng. Stolt, men inte mallig över sina framgångar och sina söner. En fadersgestalt, american style, om någon. Också han, Lorne Green alltså, gav sig in i musikens värld, mjölkande TV-framgångarna. Hans största hit var förstås Ringo, men här mer mer sällan hörd låt om än i samma stil. Rap mer än sång? Ringo all over again?

 

https://www.youtube.com/watch?v=QpjJO0THGxg

 

Adam, spelad av Pernell Roberts, var mer av den kloke äldre brodern. Skicklig med sina Peacemakers men än skickligare som diplomat. Kanske den som mest var sin fars son och liknade honom mest. Fick inte så sällan reda upp efter sin lillebror Joe. Lika djup röst som pappa Ben och också han nyttjade cowboy-temat i sin sångkarriär. Inte dumt alls, faktiskt.  

 

https://www.youtube.com/watch?v=mZB_dRB8QR0

 

Mest framgångsrik, vad gäller sångkarriär, var förstås Little Joe, eller Michael Landon eller Eugene Maurice Orowitz som han egentligen hette. Han var den populäraste figuren i serien (inte minst bland unga damer) och hade, på sextiotalets tidiga del, en framgångsrik skiv- och folkparkskarriär som sångare. Den senare tillsammans med Ray Adams. Nosade på tio i topp tre gånger. Denna är hans minst framgångsrika låt på vår lista.

 

https://www.youtube.com/watch?v=NIFPGRIzpTo

 

Hoss, den store, lite tröge men godhjärtade, med sin svenska mamma var som en vänlig bjässe i serien. He wasn´t the fastest gun in the family but the strongest. Jag fick ofta intrycket av att han stod sin pappa närmast. The gentile giant är nog en bra beskrivning. Muckade aldrig och var tålmodig mot provokationer utom när det gällde hans familj. Hans sångkarriär är inte något man minns, men det fanns ambitiösa försök också från Dan Blockers sida. Lite joddling någon?

 

https://www.youtube.com/watch?v=0b8g97bTJmo

 

Det vore skamligt att inte avsluta med temamusiken från den älskade serien.

 

https://www.youtube.com/watch?v=iQjb_QiFbJE

 

Lars