Tillbaka till lost and found

Jag har behandlat ämnet tidigare – låtar som var hits men aldrig eller alltför sällan spelas numera. Jag blir ofta förvånad över att det är så få låtar som återkommer. I P4+, i önskeprogram och i FB-grupper. Apache och She loves you är förvisso underbara låtar som tål att höras gång på gång men det finns ju så mycket mer. Här några, utan så långa kommentarer, som jag tror för många representerar återseendets glädje.

 

Gene McDaniels stora hit kommer jag ihåg gjorde stort intryck på mig. Det var både opera, kör och en otroligt mäktig röst. Men var placerar man den? I vilken Genre? R&b, soul eller pop? Strunt samma, den borde spelas oftare.

 

https://www.youtube.com/watch?v=zKyitdO740c

 

Twenty flight rock är väl på sitt sätt inget större mästerverk. Skriven av Ned Fairchild och Eddie Cochran och presenterad av den senare i filmen The girl can´t help it fick den emellertid en enorm betydelse för musikhistorien. 6 juli 1957 är en ledtråd. Och låten håller i sig själv än och det räcker för att den skulle spelas oftare.

 

https://www.youtube.com/watch?v=f8Vfin7mqdw

 

Pianomusik hörde till ovanligheterna på poplistorna. Själv tog jag pianolektioner (påtvingade av min mor) men fick nöja mig med etyder av Czerny Krentzlin. En plåga! Men det kunde göras pop. Men då hade jag reda köpt min första gitarr som föräldrarna aldrig bjöd på en end ynka lektion med.

 

https://www.youtube.com/watch?v=ECsBKRhaULQ

 

Mer filmmusik. Ron Goodwin ackompanjerar en förskräckligt rolig mordhistoria. Filmen är nog glömd (med kanske inte Agatha Christies bok) men musiken lever om än sällan spelad. Tyvärr. Här en glimt ur den geniala trailern.

 

https://www.youtube.com/watch?v=Uv34UJPcJoo

 

Perry Como Show var tristessen personifierad, men vad skulle man göra? En kanal och då och då dök det upp överraskande guldkorn. Som här. Lätta att kompa också för en amatörgitarrist med ambitioner.

 

https://www.youtube.com/watch?v=A9Jh4KjPP-o

 

Fank Ifield rörde tidigt vid mitt hjärta. Sången låg int så sällan någonstans mellan crooning och joddling. Men ren och skär pop för den törstige.

 

https://www.youtube.com/watch?v=-xYPg5tIenQ

 

Bobby Angelo förgyllde också mitt tidiga sextiotal. Ditt också? Fast ibland låter hna – lyssna noga baby shitting.

 

https://www.youtube.com/watch?v=eUo3Q0Bc_i0

 

Och med detta önskar jag glad karantän.

 

Lars

 

 

 

 

.

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0