perolarssextiotal

I några inlägg har jag tagit upp den otäcka flygolyckan den 3 februari 1959, ”The day the music died”. Den så klart främsta anledningen till att händelsen är så viktig i berättelsen om rockmusikens historia är förstås att Buddy Holly lämnade jordelivet på ett så dramatiskt sätt, blott 22 år gammal efter en karriär som bara varade ett par år men ändå starkt kom att förändra musikhistorien.

 

Han föddes den 7 september 1936 som Charles Hardin Holley och växte upp i Lubbock, Texas där han kallades Buddy i plugget. Han var 11 innan han lärde sig spela ett instrument. Det började med piano men storbrorsans gitarr lockade och vid 13 kunde han flera Hank Williams-låtar. Han började tidigt härma Hanks sätt att sjunga med ett lite hickande i rösten, ett kännetecken han skulle behålla och vårda.

 

1954 formade han duon Buddy and Bob med Bob Montgomery, en skolkamrat. En gång spelade dom före Elvis Presley och den snart blivande King of Rock ´n´Roll bjöds på en guidad tur i Lubbock. Men det var en spelning med Bill Haley som väckte uppmärksamheten som ledde till skivkontrakt. Där stavades hans namn fel till Holly men Buddy lät det vara. Skivbolaget ville inte ha med Bob på kontraktet. Bob accepterade det. Buddy fick ihop ett lokalt kompband, inklusive trummisen Jerry Allison. Broder Larry lånade ut pengar till en Fender Stratocaster. 1956 såg ut att bli ett bra år.

 

Första singeln, Blue Days, Black Nights blev ingen hit. Men vi måste ju kolla in den.

https://www.youtube.com/watch?v=qJK_RReJl2U

 

Det spelade in ett par singlar till, inkl en version av That´ll be the Day, men när de också floppade bröts skivkontraktet.

 

Det visade sig vara ett lyckokast. För när Buddy kämpade vidare kom han i kontakt med Norman Petty som han skulle komma att göra det mesta av sin snart framgångsrika musik med. Petty gav Buddy den musikaliska frihet han behövde för att skapa sin egen stil. Nu hade han en komptrio, the Crickets. Två gitarrer, bas och trummor blev den sättning åtskilliga sextiotalsband skulle följa.

 

Det blev ett nytt skivkontrakt. Första utgivningen var en nyinspelning av That´ll be the Day. OK, ni kan den utan o innan men ett blogginlägg om Buddy utan den låten fungerar ju bara inte!

 

https://www.youtube.com/watch?v=eq9FCBatl3A

 

Första plats på listan kan man kalla rejält genombrott och nu följde en rad singlar som alltjämt tillhör de främsta i pophistoriens kanon. Uppföljaren floppade visserligen men The Beatles gjorde en cover så lik originalet att jag aldrig gillat den som Beatles-låt. Men visst är det en bra låt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=ZcuojSU_hOY

 

Efter den floppen kom dock revanschen, en låt väl så klassisk som That´ll be the Day. Vi kan aldrig glömma Allisons läckra, stilbildande trumspel på Peggy Sue. 3a på listan.

 

https://www.youtube.com/watch?v=OUesbTObC9A

 

Att fylla detta blogginlägg med gobitar är hur enkelt som helst, men du har säkert en samling eller kanske fler LP med Buddy Holly i hyllan. Bara att ta fram och spela! Själv är jag extra svag för den genialt enkla balladen som var baksida till Peggy Sue, Everyday

 

https://www.youtube.com/watch?v=GMezwtB1oCU

 

Det blev ett hektiskt 1957 för kvartetten. Det ofta visade inslaget i Ed Sullivans show den 1 december var kronan på verket. Men det hårda arbetet slet och andre gitarristen Neil Sullivan hoppade av. Istället för att dela inkomsterna på fyra tog nu Buddy hälften och de andra fick var sin fjärdedel.

 

Nu väntade spelningar i Australien och Europa. Samtidigt började Buddy spela med andra musiker och hans förälskelse i Maria Elena, som ledde till bröllop i augusti 1958, förbättrade inte relationen med de gamla kompisarna i Crickets. I slutet av året kom splittringen. Då hade Buddy upptäckt att hans ekonomi var illa skött. Det saknades pengar och när förslaget kom att göra The Winter Dance party kände han sig tvungen att säga ja och satte ihop ett nytt kompband.

 

Innan dess blev det dock ett sista besök i en skivstudio den 21 oktober 1958. Det ledde till en inspelning som kläddes med stråkar och blev en hit, etta i England.

 

https://www.youtube.com/watch?v=ygBo9Fmq5l4

 

It doesn´t Matter Any More. Få titlar känns mer fel. För Buddys musik kom att vara väl så viktig för sextiotalets popmusik som t ex Chuck Berrys. Han visade att en grupp skulle ha två gitarrer, bas och trummor. Han var tidig med att spela in sig själv i stämmor. Hans skrev sina egna låtar och var en duktig gitarrist. Men framförallt låg hans musik i det mellanläge mellan rock och pop som skulle förbli en framgångsformel för musiken i decennier.

 

Buddys begravdes i Lubbock. Kistan bars av fyra som spelat med Crickets, Phil Everly och Bob Montgomery.

 

Den 6 februari 2016 gjorde the Crickets, med originaltrummisen Jerry Allison, sin sista spelning.  Plats: Clear Lake, Iowa. Onekligen ett bra sätt att markera ett avslut.

 

Per