perolarssextiotal

 

Under några inlägg i höst skriver jag om kända namn från sextiotalet. Namn som den trogna läsekretsen är väl bekant med och som det skrivits mycket om. Dessa grupper och artister förekommer i en lyssnarcirkel jag håller för Uppsala senioruniversitet under hösten. Texterna är avsedda för deltagarna och blir alltså mer grundläggande än vad vi vanligtvis skriver på bloggen. Buddy Holly, som jag skrev om för två veckor sedan, inledde cirkeln. Nästa cirkelträff handlar om Cliff Richard och the Shadows. Två namn vars karriärer under några år var delvis gemensam men som sedan sextiotalets mitt stått stadigt på egna ben.

 

Cliff Richard blev Storbritanniens första stora, inhemska idol. Han dominerade under några år i början av 60-talet en engelsk rockscen som helt stod i skuggan av USA. Idag kan han se tillbaka på en minst sagt imponerande karriär. Han hade under 1900-talet 127 hits på den brittiska 75-listan. Bäst av alla. Elvis hade 117.

 

Cliff föddes i Indien den 14 oktober 1940 som Harry Webb. Familjen flyttade till England 1948 sedan Indien blivit självständigt. Som så många andra började han med en skifflegrupp men efter Bill Haleys konserter i England blev det rock. Artistefternamnet inspirerades av Little Richard. Cliff slog igenom 1958 med första singeln ’Move It’ som nådde andraplatsen. Fortfarande, efter 61 år, tycker jag att låtens sound låter före sin tid och det är alls inget fel på rocksångaren Cliff.

 

https://www.youtube.com/watch?v=PvOU9ZvGXRo     

 

’High Class Baby’ och ’Mean Streak’ var också rockare som nådde topp-tio. Men sedan tonade Cliff ned tuffheten och satsade på ett slags familjerock. Ett perfekt recept; 1959 kom han etta första gången med ’Living Doll’.

 

https://www.youtube.com/watch?v=uHQXL8wPsCE   

 

Därefter följde en rad av hits under flera år med melodiösa låtar och naiva texter. Från tidigt 1960 fram till våren 1965 kom Cliff på topp-tio i England med inte mindre än 23 låtar i rad. Det här var den glada ungdomens tid. John F Kennedy var beundrad president i USA och Vietnamkriget hade knappt börjat. Det var i den miljön titlar som ’The Young Ones’, ’Lucky Lips’, ’Summer Holiday’, och andra Clifflåtar gick hem. Nu var The Shadows hans etablerade kompgrupp. Nämnda låtar tillhör den stora samling låtar som man aldrig kan tröttna på. Jag lägger ut länkar på låtarna här. Bara lyssna och njut!

https://www.youtube.com/watch?v=tbfazmsrS4k

https://www.youtube.com/watch?v=7erMvROCaSM

https://www.youtube.com/watch?v=-DxqdIA75sc

 

Eftersom denna blogg fokuserar på 60-talsmusik ska jag inte gå djupare in på Cliffs långa karriär därefter. 1968 representerade han England i Eurovisonsschlagerfestivalen med ’Congratulations’och kom tvåa. Där tog han klivit över till schlager och blev en favorit för alla åldrar.

 

År 1979 toppade han Englandslistan för första gången sedan ’Congratulations’ med ’We Don´t Talk Anymore’. 1987 kom hans mest sålda LP, Satisfaction Garanteed. ’Mistletoe & Wine’ blev 1988 års mest sålda singel i England. 1989 blev han den första brittiska artist som haft 100 hits.   1995 adlades Cliff som den förste popartisten. Paul McCartney skulle följa efter två år senare. Att han toppade Englandslistan över millennie-skiftet med ’Millenium Prayer’ var logiskt.

 

Så till the Shadows som vi har skrivit om tidigare på bloggen. Första gången var i min serie ”Jag älskar”. Om du klickar dig neråt i arkivet till höger hittar du min text från november 2009. Där kan du också läsa recensionen från konserten 2009 med Cliff och Shadows. Det var deras avskedsturné.

 

Gruppens grundstomme var gitarristerna Hank B Marvin och Bruce Welch. De föddes i Newcastle som Brian Rankin respektive Bruce Cripps och träffades i plugget. Redan som tonåringar flyttade de till London för att söka lyckan som musiker. De kom i kontakt med Cliff Richard och började spela i hans kompband. Snart kom Jet Harris in som basist och Tony Meehan som trummis. Shadows fick en rad hits i öriket 60-64, inklusive fem på förstaplats.

 

’Apache’, The Shadows magnifika genombrott sommaren 1960, blev Englandsetta i fem veckor. Kolla länken och tänk på att den går att höra hur ofta som helst.

 

https://www.youtube.com/watch?v=2izTbEyxg0A

 

Låten är den främsta ståltrådspoplåten i rockhistorien. Shadows valde titlar som appellerade till tonårspojkar, som ’Man of Mystery’, ’FBI’ och ’Kon-Tiki’. Soundet och stilen var tuffa på motsvarande sätt. Jag tycker fortfarande, efter snart 60 år!, att Hank B Marvins gitarrsound är oslagbart. Våren 1962 hade soundet mognat och The Shadows spela­de med orkester i mäktiga ’Wonderful Land’ som blev etta hela 8 veckor.

 

https://www.youtube.com/watch?v=S1dmBUBu9P4

 

Då hade Brian Bennet ersatt Tony Meehan bakom kaggarna. Snart skulle också Jet Harris sluta. Jet Harris och Tony Meehan slog sig ihop och bildade en duo som hade tre stora hits 1963. ’Diamonds’ kom etta. Hank, Bruce och Brian förblev gruuppens grund men basisterna har skiftat.

 

Eftersom Cliff fick en länkserie ovan måste ju Shadows också få det. Fem ettor var det alltså och vi har länkat till två. Här kommer de andra, Kon-Tiki, Dance on och den egen kompositionen Foot Tapper.

 

https://www.youtube.com/watch?v=_UrO3-KIWvM

https://www.youtube.com/watch?v=NZIdvak91fs

https://www.youtube.com/watch?v=9zw9t6BfgGw

 

När Beatles och Rolling Stones slagit igenom fick Shadows det svårare. Man började släppa singlar med sång men det lyckades inte så bra. 1975 representerade de England i Eurovisonsschlagerfinalen och kom tvåa med ’Let Me Be the One’. 1977 kom Shadows 20 Greatest Hits som blev en jättesuccé. Gruppen fick tre hits 1978-79. Av det tre har temat från filmen Deer Hunter blivit lite av klassiker. Som ni hör är gitarrsoundet precis lika snyggt som tidigare. Notera Bruce viktiga andragitarr

 

https://www.youtube.com/watch?v=Kx2-OcMII-8

 

En ny LP kom nästan varje år till sent 80-tal men innehöll sällan någon märkvärdig musik. Efter 1990 var det dock tyst om gruppen fram till 2004 när Hank, Bruce och Brian återförenades till en ny turné och en live-dubbel. Efter turnén med Cliff Richard 2009 har dock gruppen legat lågt.

 

The Shadows förebådade sextiotalets fokusering på popgruppen som den typiska hitskaparen. Sättningen med solo- och kompgitarr, bas och trummor kopierades sedan av Beatles och många fler sextiotalsband, något vi kan läsa på baksidestexten till LPn Please, Please Me. Ju längre tiden går desto mer framstår Hank B. Marvin som en viktig stilbildare vad gäller gitarrteknik och sound. Redan för sextio år sedan kunde han få fram läckra ljud ur gitarren och hans sätt att spela har tusentals försökt efterlikna. Men originalet är bäst!

Per