perolarssextiotal

Min lyssnarcirkel för Uppsala senioruniversitet avslutas på torsdag den 5 december. Det har varit en trevlig höst med 2x19 seniorer. Jag har mött idoga skivsamlare men jag tror att många har deltagit för att de vill något ta igen något som missades när det begav sig. Otroligt roligt och i vår kör jag samma serie igen.  

Avslutningen blir Simon & Garfunkel. Många fina låtar! Båda föddes hösten 1941 i ett judiskt område av Queens, New York, och gick i samma skola. De faschinerades av Everly Brothers men hade träffats redan vid 11 år och börjat sjunga tillsammans. De fick skivkontrakt som Tom & Jerry och hade faktiskt en hit med Hey Little Schoolgirl som nådde topp-50 1957, när de endast var 16 år. De uppträdde också i TV-programmet American Bandstand och spelade in fler singlar innan de skildes åt för ett par år.

Men 1963 var de tillbaka på folkmusikscenen i Greenwich Village. De spelade in LP:n Wednesday Morning, 3 AM 1964. Den innehöll bl.a. en version av Dylans ‘The Times They are A-changing’ och en låt av Paul Simon, ‘The Sound of Silence’. Den blev ingen succé så Paul åkte till England för att spela samtidigt som Art undervisade i New York. Producenten Tom Wilson, passade då på att lägga på elektriskt komp på ’Sound of Silence’ som i sin nya tappning blev listetta i januari 1966.

https://www.youtube.com/watch?v=6ukmjBSQY-c

När Paul upptäckte det återvände han hem och till Art. De spelade in en ny LP vars omslag ni såg på länken. Flera fina låtar, däribland hitsen ’Homeward Bound’ och ’I Am a Rock’. Duon blev nu direkt ett ledande namn på den amerikanska scenen, en ställning som bekräftades av nästa LP, Parsley, Sage, Rosemary and Thyme, som också den kom 1966. Där finns vackra ’Scarborough Fair/Canticle’. Även denna länk bjuder på LP-omslaget

https://www.youtube.com/watch?v=-Jj4s9I-53g

Detta var alltså år 1966 och som vi vet var konkurrensen om listplaceringar stenhård. Duons fyra nästa singlar kom inte på topp-tio. Tre av dessa fanns på LPn Bookends som jag själv rankar högst av deras album. Omslaget syns ovan. Den kom 1968 och toppade listan. Där finns en stor favorit, America

https://www.youtube.com/watch?v=Eo2ZsAOlvEM

LP:n hade också ’Mrs Robinson’, från filmen Mandomsprovet med Dustin Hoffman. De floppade singlarna hade bjudit på lite djärvare musikaliska vändningar. Jag gillade det, men inte skivköparna. Men här återkom enkelheten och låten kom etta.

https://www.youtube.com/watch?v=ma6ManVDCHA

Nu var S&G tillbaka som hitleverantörer. År 1970 kom LP:n Bridge Over Troubled Water, som slog alla försäljningsrekord. Jag måste så klart länka till den STORA låten. Uttjatad, javisst, men det är något magiskt med Art Garfunkels stämma och en introduktion till Simon & Garfunkel bara måste ha med den.

https://www.youtube.com/watch?v=4G-YQA_bsOU

LP:n präglades av ett bredare sound och mer ambitiösa arrangemang. Ett tydligt exempel på att popmusiken hade mognat och nu nådde ett äldre publik. ’Cecilia’ och ’El Condor Pasa’ var andra singelhits. LP:n kändes som det definitiva beviset för att popmusiken hade blivit vuxen.

Men sedan gick duon isär. Art hade fått ett par filmroller och var inte helt nöjd med att Paul ville skriva mer politiska låtar. De gav en stödkonsert för 1972 års presidentkandidat George McGovern som utmanade den i breda musikerkretsar avskydde Nixon. De gav ut låten ’My Little Town’ 1975 på såväl en Simon-, som på en Garfunkel-LP. Nia i USA, en fin sak.

https://www.youtube.com/watch?v=__Ro3eGuznI

De har återförenats därefter. Det finns liveinspelningar från 1982 och 2003  Den första gjordes i Central park, New York. En halv miljon kom och lyssnade, då världsrekord för en konsert.

Här ska inte de fortsatta karriärerna gås igenom. Art har inte hört av sig så mycket men han toppade faktiskt Englandslistan både 1975 och 1979. Paul, däremot, har ju haft en alldeles lysande solokarriär. På 70-talet var han framstående singer-songwriter med flera fina och säljande album och även singelhits. På 80-talet gav han en rejäl puff åt den s.k. världsmusiken med LPn Graceland som blev en jättesäljare. Därefter har han givit ut plattor med långa mellanrum.

En återförening kommer inte att ske. Kamratskapet mellan Paul och Art har varit upp och ned. Den sista konserten var 2010 och häromåret sa Paul att han inte skulle stå på en scen igen. Tack och lov finns musiken kvar, den håller länge. Mycket länge.

Per