perolarssextiotal

Chuck Berry. Kanske den mest inflytelserike rockartisten och kompositören av populärmusik någonsin? Få, om ens några bortom The Beatles är ens i närheten av hans ikoniska hit-parad. Inte undra på att det gjorts så många covers på hans låtar, eller hur? Ibland har dessa covers till och med varit så framgångsrika att de mer förknippas med den grupp som gjorde covern än med upphovsmannen. Men, i denna tribut till Chucken, hade jag tänkt presentera några tolkningar som vare sig är särskilt kända eller som har kommit att länkas till framförande artist utan som direkt framstår som just tolkningar av mästarens musik.

Den förfinade och experimentelle David Bowie tolkar den råa root-rockens Chuck? Jodå, det har gjorts försök i den riktningen. På baksidan av den sällsynta singeln ”Drive-in-Saturday” hamnade hans version av ”Around and around” lätt maskerad till ”Round and round”. Singeln såg inte dagens ljus förrän 1973 men låten spelades in redan 1971 och därmed inom ramen för Pers och mitt sextiotalsspann. David gör den i någon slags extrem up-tempo utan att utnyttja melodins möjligheter till röj och förebådar (i tempot kanske) lite punkigare grupper som Ramones. Mixningen är lite knepig i mina öron. Det låter som David står i badrummet intill som Charlie Watts ibland gjorde vid inspelningarna av ”Exile …”. Men håll tillgodo med en rätt ovanlig singelbaksida:

https://www.youtube.com/watch?v=EDzSys1fPok

”Maybellene” blev 1988 invald i Grammy Hall Of Fame som en av de mest inflytelserika rocklåtarna någonsin och när Rock And Roll Hall Of Fame gjorde listan ”500 Songs That Shaped Rock And Roll” så togs förstås denna med tillsammans med två andra kompositioner av Chuck. Gjordes det covers? Lita på det! Om inte oändligt många så nära nog. Everly Brothers, Gerry And The Pacemakers, Johnny Cash är bara några av de mer kända. Mer sällan spelat är Elvis försök som presenteras nedan. Lite udda är att Chucken nog kan ha varit inspirerad av en countrylåt som heter ”Ida Red” som jag lägger till under Elvis rockabilly. Jämför gärna.

https://www.youtube.com/watch?v=jyL7uZ3M2uc

https://www.youtube.com/watch?v=ZFef08YZ6qk

”Johnny B Good” var en låt som först fick mig att börja spela gitarr i mitten av sextiotalet. En kunnigare vän visade hur man kunde spela hela låten med tre öppna och därmed överkomliga ackord och det blev en oemotståndlig frestelse som efter långt och troget tjat på mina föräldrar resulterade i en röd halvakustisk elgitarr av okänt märke (inköpt i en andrahandsbutik i Haga) och Jörgen Ingmanns gitarrskola per brev (som jag ska återkomma till i ett senare inlägg). Snart kommer jag att behärska låten.

Också denna tillhör förstås de mest kopierade eller tolkade. Lite kul är det att det inte bara var rockartister som lät sig inspireras utan flera såg dess country-kvaliteter, inte minst Buck Owen.  

https://www.youtube.com/watch?v=TPfj-wHMm0M

Jag avslutar, utan vidare kommentarer, med en av de vassaste Berry-covers jag hört och slutligen – det känns inte mer än rätt – låter jag honom själv komma till tals i min egen favoritlåt.

https://www.youtube.com/watch?v=CfV7eSoRpCk

Notera hur den geniale Chuck får sin gitarr att ropa ”Nadine” i sticket, strax efter ”The Duck Walk”.

https://www.youtube.com/watch?v=Cm8ktxzaumg

Lars