perolarssextiotal

Ingen läsare har missat att bloggen fyllt hela tio år. Med detta, sjätte, inlägg avslutar vi vår serie jubileumsartiklar som fokuserat på våra egna listor. De två senaste var alltså bästa låtar. Här våra kommentarer.

 

Per om Lars tio-i-topp.

1. She loves you – The Beatles

2. A whiter shade of pale – Procul Harum

3. I want you – Bob Dylan

4. The Locomotion – Little Eva

5. Good vibrations – The Bech Boys

6. Sympathy for the devil – Rolling Stones

7. You really got me – The Kinks

8. Penny Lane – The Beatles

9. Green Tambourine – Lemon Pipers

10. Stuck on you – Elvis Presley

Vi har båda med Good Vibrations som alltså enligt vår gemensamma bedömning blir bäst. Här behövs inget tillägg till våra respektive kommentarer. Sedan skiljer det sig. Lars bägge Beatlesval är enligt mig gruppens två bästa låtar som väl representerar gruppens två perioder. Vi har skrivit så mycket om the Fab Four att det inte blir mer här. Denna gång.

 

Att Whiter Shade of Pale är en klassiker håller jag helt med om. Jag gillar också valet av You Really got me. Där kan man också snacka klassiker. Liksom The Locomotion, ännu en pärla från Brill Building-stallet.

 

Men där är det dock slut på instämmanden från mig. Sympathy for the Devil är tung och stor som låt men Stones har toppat den med andra. Det gäller ännu mer I Want You som i mina öron låter alltför simpel för att vara Bob.

 

Återstår så två låtar. Vad hade hänt utan Elvis? frågar Lars. Bra fråga men Stuck on you har väl minst 30 före i listan över hans bästa. Green Tambourine?? Jag säger bara: Stolpskott! Sorry, Lars, där kom du bra snett.

Per

Lars om Pers tio-i-topp

1. Be My Baby – Ronettes.

 2. Good Vibrations – Beach Boys

 3. I´m Alive – Hollies

 4. Eight Miles High – Byrds

 5. Tracks of my Tears – Miracles

 6. You did´nt Have to Be so Nice – Lovin Spoonful

 7. Reach Out I´ll be There – Four Tops

 8. Tell Her No - Zombies

 9. Pretty Woman – Roy Orbison

 10. Wonderful Land – Shadows

 

Good Vibrations är den enda låst som vi bägge har på listan. Det säger en del om den låten. Ronettes hit har jag inget emot om man vill ha med en musikvägg-låt. Pers val av Hollies kan jag instämma i som deras bästa även om den inte tog sig in på min lista. Pers Byrds-låt har svåra konkurrenter, men inte så starka att jag kommer att ligga sömnlös över Pers val.

 

Miracles är en smula för sockersöt för min smak, men jag hurrar för Lovin´ Spoonful. Zombies övervägde jag också, men då med ett mer konservativt val av ”She´s not there”. Roy Orbison platsar definitivt. Han klarar balansen mellan crooning och pekoral. Mer ute på hal is i detta avseende är Four Tops som nog inte fått in någon fot på min lista.

 

Wonderful land tycks vara en favorit för Shadows-fans och för all del. Jag känner en handfull personer som ska ha den på sin begravning. På min ska ”Albatross” spelas.

 

Tack för en spännande lista, Per!  

 

Nu lägger vi detta jubileum till handlingarna. Nya inlägg varje vecka, som vanligt att vänta i denna spalt. Mot 20-årsjubiléet!

 

Per o Lars