perolarssextiotal

Per skrev klokt i förra veckans inlägg om att Woodstock är så omskrivet att det inte finns just något mer att säga. Ändå hittade han intressanta vinklingar på fenomenet. För egen del stannar jag vid de tre som brukar nämnas i samband med 1969 och Woodstock och som ledde till att tiden gavs en populärkulturell kultstatus långt in i vår tid.

The War

https://www.youtube.com/watch?v=Jts9suWIDlU

Det långdragna och blodiga Vietnamkriget präglade ungdomsrörelsen i USA. Nyckfulla inkallelser och ständiga motgångar i kriget frätte alltmer ur moralen bland de ungdomskullar som riskerade att sändas till Vietnam. Det som betydde början på slutet för den amerikanska krigsinsatsen var märkligt nog den stora så kallade Tet-offensiven 1968 då den Nordvietnamesiska styrkorna och FNL misslyckades med sitt huvudmål – att få till en folklig resning i Sydvietnam. Istället led de enorma förluster och i slutet av offensiven hade USA i princip vunnit kriget. Märkligt nog insåg inte den amerikanske ledaren för USA:s styrkor, general Westmoreland, detta utan krävde ytterligare förstärkningar och ytterligare utskrivningar. Det ökade på uppfattningen att kriget inte gick att vinna. Stämningarna fångades väl i en klassik låt framförd på Woodstock. Texten är, i alla sin enkelhet, genial.

https://www.youtube.com/watch?v=3W7-ngmO_p8

Unrest att home

De starka motsättningarna om kriget och de alltid närvarande rasmotsättningarna gjorde periodvis USA till en häxkittel av våld. Rasupplopp i Detroit, Martin Luther King mördas med efterföljande fler upplopp, det Demokratiska partiets konvent 1968 i Chicago slutade i upplopp både i och utanför kongresslokalen och snart skulle protesterande studenter skjutas till döds i Ohio. Det var bokstavligen ingenstans att gömma sig från våld, motvåld och övervåld. På Woodstock fångade Martha (som både Per och jag har pussat måste tilläggas) stämningarna med denna sång. https://www.youtube.com/watch?v=StOgwRrFWpQ

The drugs

I den fantastiska filmen om Woodstock ropas det ideligen ut varningar om ”bad acid goin´round” och i filmen ”Woodstock – tre dagar vi aldrig glömmer”, nyss visad på SVT och kvar på SVT Play för den som missat, ges en målande beskrivning av hur medlemmar i Oxfam tog hand om stackare som råkat ut för dåliga trippar. Cannabisen hade sedan länge hårda konkurrenter i LSD, speed, magiska svampar och Heroin. Woodstock var plågat av dåliga droger. Drogromantikens dystra baksida var etablerad även om bara ett drogrelaterat dödsfall rapporterades på festivalen. John Sebastian är känd för sin böjelse för Cannabis. I en intervju från mars 2000 får ha frågan vad som var roligast under sextiotalet. Han svarade att få röka på. Rykte säger att Woodstock inte var något undantag för John.

https://www.youtube.com/watch?v=jtvD1DZxcMc

När tiden gick och det började skrivas böcker och göras filmer om perioden så fick både hippie-eran och Vietnamkriget någon slags populärkulturell ikonstatus. Framför allt filmerna gjorde avtryck. ”Good morning Vietnam”, Apocalypse now” och ”Easy rider” är bara några ur högen. En video med Mamas and Papas musik till autentiska bilder från ”det första TV-kriget” kan illustrera detta. Kontrasten mellan musik och de realistiska bilderna grep verkligen tag i en.

https://www.youtube.com/watch?v=o76A0Atsf_E

I ”Apocalypse now” blev kontrasten mellan musik och filmbilder nästan outhärdlig. Fast denna gång var det Wagner som fick släppa till.

https://www.youtube.com/watch?v=ojOdYMSw2W0

Lars