perolarssextiotal

 

Så sjöng Don McLean i en låt som blev en stor hit 1972 och som vi minns. Den är suveränt bra men  den är mer ihågkommen för vad den handlar om. Den handlar om det som hände den 3 februari 1959. Morgonen då ett flygplan kraschade i norra USA. Det var snö, det var kallt. Samtliga ombordvarande omkom. Det var Buddy Holly, JP Richardsson (The Big Popper), Rickie Valens och Roger Peterson.

 

Den sistnämnde var en ung, oerfaren pilot som fått det hedersamma uppdraget att flyga tre av den tidens mest spännande rockartister från Mason City, Iowa till Fargo, Nord-Dakota. Klockan var ett på morgonen. De tre artisterna skulle uppträda i Moorhead, Minnesota på kvällen och var glada över att de slapp åka i den kalla, dragiga turnébussen.

 

11 dagar tidigare hade turnén startat som gick under namnet The Winter Dance party. Buddy Holly, Richie Valens, The Big Bopper, Dion & the Belmonts och Frankie Sardo var de artister som åkte runt i Norra mellanvästern. Det var en del av staterna som inte haft så mycket rockartistbesök så publiken var entusiastisk.

 

Men det var långa avstånd mellan spelplatserna och arrangören hade inte lagt upp ett snällt schema. Rockshower var inte lika inkomstbringande som de hade varit ett par år tidigare. Därför hade man inte råd med så många medhjälpare – roddare – som man borde haft. Artisterna fick hjälpa till att lasta in och ut ur bilarna. Minst lika illa var att man inte hade råd till bättre än begagnade bussar. Det betydde att värmen inte var något vidare i dom. Katastrofalt för de som skulle åka åtskilliga tiotals mil varje dag i den smällkalla vintern. ”The Winter Dance Party” fick snabbt ett nytt namn: ”The Tour From Hell”. 

 

Den 1 februari hade de spelat i Duluth, Minnesota. I publiken fanns en viss Bob Dylan, som senare under våren skulle fylla 17 år. I sitt brev till Nobelstiftelsen 58 år senare minns Bob att Buddy hade tittat honom rakt i ögonen vilket hade givit honom rysningar.

 

Dagen därpå var det meningen att musikerna skulle få vila men arrangören ville krama ut alla pengar som gick att få och ringde från New York att det blir en spelning i Clear Lake, Iowa. 60 mil därifrån. Buddy Holly var inte den ende som började fundera på att annat sätt att förflytta sig på. När de var framme var svettlukten från kläderna påtaglig och det fanns inte tid att fixa tvätt. Buddy och hans kompmusiker Waylon Jennings och Tommy Allsup började undersöka möjligheten att flyga till nästa spelning.

 

JP Richardson fick nys om saken. Han övertalade Jennings att avstå sin plats. JP var storväxt och hade svårt att sitta skönt i bussen. Dessutom hade han dragit på sig en förkylning. Richie Valens fick också höra vad som var på gång och övertalade Allsup att singla slant om platsen. Richie vann slantsinglingen.

 

Väderleksförhållandena var inte perfekta men OK för en flygning. Men pilot Peterson hade missat rapporten om att det skulle komma snö och dimma. Strax före kl 1 efter midnatt lyfte planet med de fyra ombord. Det dröjde bara ett kort tag så störtade planet i 170 km/tim i en snötäckt åker. Flygplanskroppen kanade en halv kilometer från nedslagsplatsen och stannade mot ett stängsel. De tre artisterna kastades ut och dog omedelbart liksom piloten som satt fast i planet.

 

Redan dagen därpå började den fruktansvärda nyheten spridas att rockmusiken förlorat ett av sina största namn. Man trodde först att det var hans kompband som avlidit samtidigt eftersom Buddy hade Tommy Allsups plånbok i fickan. Snart visste man dock att det var andra affischnamn som förolyckats.

Det var början på ett år som blev tufft för rockmusiken. Snart skulle Chuck Berry åka i fängelse för att ha skjutsat en ung tjej över en delstatsgräns och Jerry Lee Lewis skandaliseras för att han gift sig med en lite för ung böna. De som i många år avskytt den nya musiken som så fräckt utmanade gamla värderingar kände luft under vingarna.

 

Jag tänkte i några blogginlägg berätta mer om de namn som deltog i The Winter Dance party.. Frankie Sardo lämnar jag. Det är inte ett namn som vi minns. Men de andra fyra tillhör de som bidrog starkt till att göra femtiotalets rock något vi aldrig kommer att sluta älska. En kille som fick hoppa in i turnépaketet efter Buddy Holly är också värd att uppmärksamma.

 

Så här sjunger Don McLean i låten som är inläggets titel.

 

https://www.youtube.com/watch?v=uAsV5-Hv-7U

Per