perolarssextiotal

Ja, detta inlägg får mer karaktären av en betraktelse än ett vanligt inlägg. På sin plats eftersom det landar lagom till Påsken och då ska det ju vara lite finare.

Jag är gammal nog att veta hur det fornt var för barn på Långfredag. I vart fall för mig. Mina föräldrar var inte mer praktiserande kristna än att jag minns några skitkalla julottor, men det fanns ett slags grundvärde i att man inte skulle utmana ödet bara om det fanns en straffande Gud. Så att man skulle ha tråkigt på Långfredag var påkallat på ett ”för säkerhets skull-tänkande” och ”vad ska grannarna säga”. Så vattenkammad, lite uppklädd och helst lite dyster till sinnes skulle den oändliga dagen genomlevas.

Först sommaren 1969 upphörde förbudet mot ”offentliga tillställningar” såsom ”biografvisningar” men innan dess hade SUU tagit lagen i egna händer med sina egna danstillställningar. Rötterna finns i Kungliga Förordningar från 1700-talet som stadgar att sön- och helgdagar ”måtte [bara] användas i det vid deras stiftelse påsyftade ändamål, som är den Högstes lof och dyrkan”. Typ.

Nå femtiotalet kvarlevande normer försvann rätt tidigt på sextiotalet under inflytande av den framväxande ungdomskulturen till glädje och båtnad för oss som då lämnat barndomen och inträtt i ungdomen.

Nå, allt detta är nu bakom oss. Återstår för mig att hitta ett par låtar med påsk-tema, vilket inte är det lättaste givet att påsken inte alltför ofta inspirerade kompositörer och textförfattare, but here goes nothing:

Påsken förknippas ju numera med djur, både kycklingar och – i ökande omfattning – med den lömske Påsk-haren vars främsta uppgift här i livet tycks vara att gömma ägg (sic) för oskyldiga barn. Johan Glans har ju i sin monolog odödliggjort kopplingen mellan korsfästelse och dessa djur. Så det känns naturligt med en sång som, i vart fall nämner haren, typ ”Hare, Hare”. Låten handlar till och med om två harar varav den ene i vart fall tycks heta Rama (min enda ursäkt är att jag är uppvuxen i Göteborg).

https://www.youtube.com/watch?v=swje_zoG1mU

Efter denna lite krampaktiga koppling så kommer nästa. Kycklingar. Vem i hela fridens dar skriver om kycklingar. ”Chicks” i betydelsen damer, möjligen, men jag tar ett större grepp och hela hönshuset. Långlivade Chicken Schack, som jag inte tro att vi skrivit om tidigare (?) kunde i sina bästa stunder, leverera en leverera en kylig, blänkande bluesig soul. Detta mitt påstående styrker jag med att lägga upp nästa låt som alla bluesband lirade, men få med den silverskimrande närhet som Hönshuset.

https://www.youtube.com/watch?v=Ohx9Ve7-GS0   

Ägg då? Hrm! I ”I´m the walrus” ställs ju frågan ”What´s an eggman” och det är väl ingen hemlighet Att Pauls ”Yesterday” hade arbetsnamnet ”Scarmbled eggs” innan den blev textsatt. Att plocka in Norman Greens ”The eggplant that ate Chickago” är väl att rent av göra våld på språket.

Nej, det får bli country. En traditionell sång framförd av en katt. Med mössa. Alltför sällan spelad. Till din förnöjelse. Även om den just handlar om inte ägg, Äsh du fattar när du hör den.

https://www.youtube.com/watch?v=Aam_DjmAjxA

Glad Påsk!

Lars