perolarssextiotal

Vi skriver mestadels och av naturliga skäl om musiken från sextiotalet, men musiken upplevde vi också i en större kontext. Modet, litteraturen, TV, vesporna, konsten och inte minst filmen var den kulturella fond mot vilken musiken framträdde. För egen del handlade det sena femtio- och det tidiga sextiotalet mycket om film och då mest om västernfilmer. Biorama (om jag minns rätt) hette en biograf i Göteborg som låg på Södra Allégatan. Den var känd för två saker. Det var nästan uteslutande västernfilmer på repertoaren och biljettkassa – och rivare var generösa också mot ynglingar som ännu inte uppnått den så, på många sätt, åtråvärda femtonårsgränsen (vilken underbar kombination!). De där tidiga filmupplevelserna har satt sina spår och jag kan fortfarande fascineras av den tidsepok filmerna utspelades under. Det finns fortfarande för mig magi i namn som Wyatt Earp, Jesse James och Crazy Horse och ortsnamn som Tombestone och Dodge City. Detta mitt inlägg blir en hyllning till Den Vilda Väst som på så många sätt kom att prägla min barndom och tidiga ungdom.

Den amerikanska TV-serien Rawhide, som i Sverige gick under namnet Prärie, sändes för oss svenskar tidigt sextiotal. Clint Eastwood – fanns det någon coolare än han? Han kom ju lång tid att spela denna filmarketyp men det var här den formades. Fortfarande lever Frankie Laines signatur vidare och för evigt. I min värld förknippade med rejäla cowboys, lömska hästtjuvar och stora boskapshjordar på dammiga prärier. Förutom avsnittsmusiken lägger jag till en lite glimt av Clint där han visar att han inte var främmande att greppa gitarren.

https://www.youtube.com/watch?v=_EjbzCX3enA

https://www.youtube.com/watch?v=UrKmwvk1aRw

Mitt tidigaste minne av genren är nog från denna film, High Noon. Urtypen för en västern där spänningen byggs upp mot den slutgiltiga uppgörelsen. Musik och text av Dimitri Tiomkin och Ned Washington och framförd av Tex Ritter. Inte mycket dialog men Cary Cooper var en mästare av små uttryck som gjorde att man kunde läsa honom lika bra som en textremsa. Sången blev senare en hit med ovan nämnde Frankie men här hör vi originalet med Tex. Jag bjuder också på den dramatiska slutuppgörelsen så Spoiler Alert!

https://www.youtube.com/watch?v=5an9OuXKxBw

https://www.youtube.com/watch?v=qZil728hUy0

Jag vet att jag har skrivit om nästa sång tidigare, men den måste bara vara med eftersom den är så djupt inpräglad i min och minna jämnårigas minnesbank. Den måste bara vara med. Sorgligt bortglömda Jay Livingston och Ray Evans skrev. Alla känner ingen sången men få eller ens någon kompositörerna.  431 avsnitt av ”Bröderna Cartwright” gjordes. Lorne Green och Michael Landon var ju framgångsrika sångare, men frågan är om inte Pernell Roberts var vassare.   

https://www.youtube.com/watch?v=8xi172QhAPA

https://www.youtube.com/watch?v=mRFqgZQZ-VE

Vi måste väl ha med en låt med ”Yippieayyeeeey Yippieayyyyyoooooh”. Låten har du hört tusen gånger, men hur många gånger har du hört originalet?

 https://www.youtube.com/watch?v=eqFBE6vZ1i4

Funderar på ett inlägg med musik om och med indianer. Utan Apache!

Lars