perolarssextiotal

Nej, inte ens det så användbara Google kunde ge mig svaret på min angelägna fråga: Mer exakt NÄR, vilken dag var det Swinging Blue Jeans spelade i Umeå? Jag vet att det var hösten 1964 som Liverpoolkvartetten besökte stan. Att engelska band turnérade i Sverige vet vi, men så långt norrut var ovanligt.

 

Frågan blir aktuell för mig när jag plockar en platta ur samlingen med gruppen som jag nästan hade glömt hur mycket jag älskade när det begav sig. Vi känner alla till deras stora hit

 

https://www.youtube.com/watch?v=1Ke8mzgex4U

 

Hippy Hippy Shake kvalar kanske inte in bland decenniets större låtar men energin och attacken fick in låten som tvåa i England och nio veckor på Tio-i-topp våren 1964. För en musikintresserad yngling som letade variation på Beatlesdominansen bland klassens, egentligen ganska få, musikintresserade var den mer än välkommen. Gruppen försökte samma grej på uppföljaren, Good Golly miss Molly:

 

https://www.youtube.com/watch?v=hjPJYKzxKpw

 

Ray Ennis hette sångaren som skrek så fränt. Ralph Ellis, Les Braid och Norman Kuhlke, jodå, man lärde sig snabbt vad dom hette. Idoler innan man riktigt visste vad det ordet stor för. I kompisen Lasses källare hade vi hemmasnickrade gitarrattrapper och undertecknad bultade på kakburkar och Lasses stackars föräldrar var publik när vi sjöng för glatta livet. Ok, jag anar att läsekretsen inte spelar luftgitarr, i varje fall inte numera, men Swinging Blue Jeans två första hits inbjuder verkligen till det.

 

Good Golly miss Molly blev bara hit i Sverige. Däremot lyckades inte nästa låt så bra här men bättre hemma i England. I ett tidigare inlägg har jag presenterat kompositören Clint Ballard Jnr så det är andra gången låten spelas på bloggen. Men You´re no Good ÄR en underbar låt:

 

https://www.youtube.com/watch?v=NvEDAuO-Row

 

Sedan hände något konstigt, tycker jag fortfarande. Gruppen släpper en låt de fyra skrivit själva. Melodisk och fartfylld, precis en sådan där låt som kändes rätt på alla sätt. Men den misslyckas på alla listor, även i Sverige. Jag fattar fortfarande inte vad det var för fel på Promise you´ll tell her.

 

https://www.youtube.com/watch?v=lot97HzzHEM

 

Nu är vi framme i tiden vid hösten 1964. Då kom alltså SBJ till min hemstad. Oj, så stora förväntningarna var när man gick in i sporthallen! Så blev också besvikelsen stor. Det lät ju inte alls som på skivorna! Ärligt talat har åren suddat bort det mesta av minnet av konserten, förutom ett trumsolo när Kuhlkes trummor ekade i den stora hallen och de andra tre satt på scenkanten och klappade händerna. Men visst är jag glad för att ha varit där, ett evigt minne.

 

Nej, Swinging Blue Jeans kom aldrig att få en framstående plats i historien. Men det spår de satte i mig sitter kvar. Jag tycker fortfarande att deras bästa låtar klingar underbart i hemmastereon. Heder åt Tio-i-Topp som fortsatte att testa ett par singlar långt efter det att gruppen var glömd för de flesta. Ni måste få två länkar till. Först Ballard Jrs härliga It Isn´t There och sedan deras inspelning av Don´t Make me Over.

 

https://www.youtube.com/watch?v=1Tc4ffIWmSg

https://www.youtube.com/watch?v=rDnZp4BnC9g

 

De kom 1965 resp 66 Den första fick en vecka på Tio-i-topp och den andra kom faktisk 31a i England, så några fans fanns ändå kvar.

 

Swinging Blue Jeans kom indirekt att spela en roll för undertecknads musikaliska mognad. 1964 var man ung i tonåren och entusiasmen var lika stor som erfarenheten var liten. Det skulle dröja ett par år innan jag, ofrivilligt men nödvändigt, lärde mig att det fanns bra musik FÖRE 1963. Inte bara det, den var också bättre många gånger. Ja, det sved faktiskt lite den gången jag insåg att originalet av Good Golly Miss Molly utklassade Swinging Blue Jeans. Ganska rejält också, när man tänker efter. Men luftgitarrspelet går bättre till jeansens version, så är det bara!

 

https://www.youtube.com/watch?v=lQ6akiGRcL8

 

Little Richard må sedan vara hur bara som helst. Minnet av Swinging Blue Jeans 1964 värmer mig alltjämt.

Per