En udda krydda i sextiotalets oändliga måltid - Fairport Convention

Som jag skrev för ett tag sedan finns det många namn från sextiotalet som vi förknippar mer med tiden efter det årtionde som är bloggens fokus. Men redan runt år 1967 hände mycket med musiken. Därför vilade 70-talets musik till mycket stor del på det som hände tidigare.

 

Fairport Convention till exempel. Ett, inte bara ledande utan helt dominerande, namn i den lille genre vi kallat Folkrock. Namnet användes också när The Byrds elektrifierade Bob Dylans musik men i USA försvann benämningen någonstans i den psykedeliska dimman efter ett par år. Den brittiska varianten av folkrocken var förankrad i Brittisk och Keltisk folkmusik. Där fanns ibland en fiol men det var elgitarrerna som dominerade.

 

Fairport Convention finns faktiskt fortfarande. I dagens sättning spelar Simon Nicol som var med och startade bandet 1967. Simon har aldrig blivit särskilt berömd. Av de övriga har Richard Thompson däremot haft en lysande karriär och gjort ett par fantastiska LP. Ashley Hutchins bildade sedan gruppen Steeleye Span som var tvåa efter Fairport inom genren. Efter andra LPn hoppade Ian Matthews av och bildade Matthews Southern Comfort som hade en enda hit, men desto större: En version av Joni Mitchels Woodstock som toppade listorna. På tal om Joni så gjorde gruppen två av hennes låtar på första LPn 1968 när hon ännu var okänd i England.

 

Vi kan lämna den skivan. Det var därefter som gruppen exploderade. Hela tre LP gavs ut under året 1969. Alla kan kallas klassiker, ett slitet ord i rocksammanhang men här passande. In som sångerska hade nu Sandy Denny kommit. Det är hon på bilden ovan. I mina öron en av de allra vackraste röster som funnits, kanske DEN vackraste. Överdrift? Nejdå, lyssna noga på och njut av hennes komposition, den ljuvliga Who Knows Where the Time Goes?

 

https://www.youtube.com/watch?v=n2xODjbfYw8

 

Den ligger på den andra LPn av de tre som heter Unhalfbricking. Ett särskilt roligt omslag som visar ett äldre par framför en mur. Långt bakom muren sitter bandet i gräset. En så underbart brittisk bild!

 

Gruppen gjorde flera av Dylans låtar och valde då de mindre kända. På samma LP finns en annorlunda version av If You Gotta Go, Go Now. Jag vet inte varför de sjunger på franska. Bra är det hur som helst.

 

https://www.youtube.com/watch?v=AmmCSOpPzZc

 

Den första av 1969 års LP hade den läckra titeln What we did on our Holidays. Den inleds med Sandy Dennys Fotheringay. Det blev också namnet på en kortlivad grupp hon bildade sedan hon lämnat gruppen i december 1969. Hon gästade sedan Led Zeppelin på deras klassiska fjärde LP. Richard Thompson var upphovsmannen till en av första LPns största stunder, Meet on the Ledge

 

https://www.youtube.com/watch?v=avX5VlU7MXM

 

De verkliga finsmakarna räknar dock den tredje LPn, som släpptes i december, till gruppens verkliga höjdpunkt. Nu hade fiolspelaren Dave Swarbrick anslutit sig. Han kom att vara gruppen trogen under lång tid. Han och Thompson skrev den fina Crazy Man Michael. Ett bra exempel på låt som låter traditionell men passar bra med rockinstrument.

 

https://www.youtube.com/watch?v=BFxf8DJb42k

 

Tre suveräna LP under samma år 1969 alltså. Men jag måste spela en favoritlåt från den LP som kom 1970, Full House. Nu hade alltså Denny lämnat och gruppen bestod för första gången bara av killar, eller män som känns som ett bättre ord här. Walk Awhile har ett härligt gung

 

https://www.youtube.com/watch?v=_oQbLzw6va0

 

Fairport Convention fortsatte under 70-talet innan de lade ned. Men publiken ville ha dom så det blev så många årliga återföreningen med åtminstone någon av sextiotalets medlemmar med och ett antal skivor så de har egentligen aldrig slutat. Under 2000-talet har de släppt sju LP, den senaste förra året.

 

Vi måste ta en Dylan-låt till. Jag tror att Arlo Guthrie var först med att spela Percys Song. Fairports version är bra vassare. Här ser ni också omslaget till den andra LPn från 1969 som jag nämnde ovan.

 

https://www.youtube.com/watch?v=NmLaysHObcU

 

Idag, när alla möjliga musikstilar sedan länge blandats med varandra till synes hur som helst, är det svårt att säga hur stor betydelse Fairport Convention haft. De var annorlunda de andra i samtiden med en egen, spännande stil. De bidrog stort till att göra musikscenen på sextiotalet så underbart bred och rik som den var.

Per


Kommentarer
Postat av: lars

Du är bra på att påminna om halvt bortglömda artister. Hennes röst tillför verkligen en av de bästa från vårt gyllene musikdecennium.

2018-10-05 @ 09:00:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0