perolarssextiotal

Jodå, visst är det femtioårsjubileum Gubevars, det märks i bloggar och på Facebook där femtioårsjubilerande 1968 uppmärksammas. Jag och Per har också gjort det med lite olika infallsvinklar. Men hallå – vi har ju sextioårsjubileum också! Medan Per nu har närmat sig slutet på sextiotalet så beger jag mig med raska och bestämda steg mot femtiotalets slut, närmare bestämt 1958 då jag var tio år.

En av årets stora händelser var Bildjournalens omröstning om vem som var den främste rockaren, Tommy Steele eller Elvis. ”Tommy eller Elvis” var på många skolgårdar en inledande fråga då man ställdes inför nya bekantskaper och svaren kunde leda till ett fostbrödralag (det går förstås lika bra med fostsystralag eller fostbrödrasystralag förstås, man är väl modern o så) alternativt en vänskaplig brottningsmatch. För egen del tyckte jag frågan var idiotisk och att alla som hört ”All shook up” hade det självklara svaret.  

https://www.youtube.com/watch?v=aNPTwk8NAYE

Tommy vann omröstningen/tävlingen som verkade riggad eftersom priset var en träff med idolen. Tommy var nog lättare att få till ett möte med än Elvis. Ändå tycker jag att Tommy i efterhand har avfärdats som en blek kopia är fel. Tommys musik, om än i många delar hämtad från USA, gavs en omisskännlig brittisk prägel med music hall i bakgrunden. Här är en av mina favoriter som dock kanske mer bottnar i Västindien?

https://www.youtube.com/watch?v=3oqLWjptsNw

Om vi stannar i Bildjournalen så hade tidskriften en egen topplista och det kan väl finnas skäl att botanisera något lite där. Den jag har valt publicerades i augusti jubileumsåret och redan där toppar den slitstarke Little Gerhard. Louis Prima låg längre ner på listan med samma låt.

https://www.youtube.com/watch?v=iI-Oxp7rZ0o

Ovan nämnde Elvis fann vi på en andraplats med ”Hardheaded woman” men en personlig favorit blev denna. kanske inte så mycket pop, men listan var väl blandad och man får väl i alla fall säga att denna är medryckande. Filmen som den är ledmotiv i byggde för övrigt på en verklig händelse under WWII.

https://www.youtube.com/watch?v=ZwIYbvfiij0

Rocken hölls, det var ju femtiotal, utanför radion och den spirande televisionen för att inte ungdomen skull förföras. Den tilläts i önskeprogram men eljest så var det mycket dragspel för att använda ett understatement. Vem har inte en smula posttraumaticstressymdrom och kanske värre skador efter en uppväxt med denna ihållande slagdänga? Den förärades till och med en egen text av örontrötta lyssnare som skulle sjungas till melodin:

”Sätter du på radion hör du Gärdebylåten, stänger du av radion blir du nöjd och belåten”.

https://www.youtube.com/watch?v=hIsdZMWdT8c

Mycket jazz var det fortfarande. Fats Waller, Miles Davies, Quincy Jones, Dizzy Gillespie med flera hade säkra supportergrupper.

Och på hemmafronten då?  Ja, det var Gerhard och Lennert och Boris och Ragge och en aldrig sinande ström av andra Rock-kungs-wannabes. En del lever fortfarande och deras musik definitivt. Tävlingar och turnéer hit och dit. Owe Törnquist var förstås på gång och ”Rotmos rock” gör ju fortfarande anspråk på att vara den första svenska rocklåten, eller i vart fall den första som använde ordet. Om detta tvistas det, men helt klart är i min bok vilken som är den första svenska bluesen. Från 1951 om jag minns rätt. Vi avslutar med den i en tidig och ännu inte riktigt färdig version. Kanske ännu lite bluesigare än den färdiga produkten, med sitt call – respons?

https://www.youtube.com/watch?v=I-ou6eTvLUY

Lars