perolarssextiotal

Per och jag är oftast överens när vi pratar sextiotalspop, vilket vi alltid gör när vi ses. Ibland kanske för överens för att bloggen ibland kanske kan upplevas sakna en stimulerande dynamik, ”duellerna” undantagna. Så man får leta ordentligt för att hitta brytpunkter mellan våra åsikter. Med utgångspunkt från våra senaste blogginlägg, som bägge handlar om -68 och tiden efter det, så skulle jag ändå säga att det finns en skillnad i synsätt rörande tiden före och efter det året. Per säger att det ”egentliga” sextiotalet levde mellan -63 och -67, medan jag skriver att årsskiftet 67/68 blev ett paradigmskifte. Kanske en strid om påvens skägg och möjligen kan man fråga sig om det ens är någon skillnad mellan dessa påståenden. Men möjligen finns det den.

Alltså, jag menar att vårt sextiotal kan delas in i olika perioder, men att det ändå rör sig om det ”egentliga” sextiotalet. Mitt sextiotal började medio femtiotal med schlager, country, rockabilly och blues. Samtliga dessa stilarter var för sig överlevde ända fram till -72. Då och då känner jag att den låt som slog igen dörren till sextiotalet var just en schlager.

https://www.youtube.com/watch?v=2-eclUz-RYI

Jag menar alltså att det ”egentliga” sextiotalet fortsatte över -68 och framåt även om jag inte motsäger påståenden om att -66 och -67 var höjdpunkter. Så även om det nya började så levde det gamla kvar: Hollies fortsatte göra hits i samma tradition som tidigare, Union Gap gjorde ”Young girl” som väl är omisskännligt sextiotal liksom Mary Hopkins låtar samtidigt som schlagern bet sig fast i listorna.

https://www.youtube.com/watch?v=idXpkatyPRs

Nå, det nya då, som jag menar pekar mot ett paradigmskifte (förbannat ord, egentligen)? Tja, utan att förlora mig i den Marxistiska teorin om historiematerialism så kom förstås ändå den samhälleliga utvecklingen att påverka musiken. Vietnamkriget var en sådan faktor. Protestmusiken fick nya injektioner.

https://www.youtube.com/watch?v=oyr7P8VCPDg

En annan tendens var Beatles sönderfall. Länge hade de lett sextiotalets musikaliska utveckling och de fortsatte förstås att leverera, men upplösningstendenserna var tydliga. Ett exempel är denna låt från Tio i topp som ju inte ens är en Beatles-låt. Det är en John och Paul-låt eftersom de var de enda medverkande på plattan, men John skrev den själv.

https://www.youtube.com/watch?v=v-1OgNqBkVE

Per har rätt när han skriver om hårdrockens entré i slutet på sextiotalet och de första sjuttiotalsåren. I min värld representerar den musiken något helt nytt och är helt främmande från den musikaliska grundton som fanns i sextiotalsmusiken. Men – och det visar på den succesiva övergången mellan musikaliska epoker – visst fanns det föregångare till den nya rocken. Led Zeppelins tidigaste musik bär spår av både klassik sextiotalsmusik och det nya och ibland sägs det att den första hårdrockslåten skrevs av Beatles. Viss förståelse för detta senare påstående har jag.

https://www.youtube.com/watch?v=oRjXFuRdbLk

Nåja, detta kan vara det virrigaste inlägg jag skrivit så jag ber om ursäkt för det. Formatet passar emellertid dåligt för en diskussion om denna viktiga (sic) fråga.

Att sextiotalet, med Pers och min tideräkning, också upplöstes i förvirring bär väl 1972 år sista Tio i topp-etta besked om. Med vättarnas intåg säger vi Hejdå sextiotalet!

https://www.youtube.com/watch?v=aO5GWJJP3FM

Lars