perolarssextiotal

För två veckor sedan varnade jag om att det kommer artiklar som ligger utanför den gyllene period 63 – 67/68 som har blivit bloggens naturliga fokus. Men naturligtvis inom vår av oss bestämda ram 55 – 72. Artiklar om grupper som betytt så mycket för musikhistorien då de lade grunden för den fortsättning av rockmusikens utveckling som var så otroligt spännande och innehållsligt rik. En grund som lades under 60-talet.

 

Uppriktigt talat: Efter snart 9 år med denna blogg kan jag inte hålla mig, det bara måste bli ett inlägg om Led Zeppelin. Att Beatles är nummer ett på många sätt är oomtvistat men jag brukar tänka på Zeppelin som en stark kandidat till min andraplats, åtminstone när jag hör – och ibland ser - deras konsertinspelningar. Vilken kraft! Vilken inlevelse! Vilken oerhörd spelskicklighet och hög konstnärlig nivå! I denna text håller vi oss till studioproduktionen, det räcker långt också.

 

Historien är berättad åtskilliga gånger: Jimmy Page spelade med Yardbirds 1968 när de andra hoppade av trots att gruppen hade åtta spelningar i Danmark och Sverige bokade. Jimmy inbjöd sångaren Terry Reid. Denne tackade nej men föreslog Robert Plant som föreslog trummisen John Bonham. Page kände John Paul Jones som studiemusikkollega och så kunde ”The New Yardbirds” genomföra spelningarna.

 

Tillbaka i England bytte de namn och satte genast igång med att spela in första LPn som släpptes i januari 1969. Ett enastående kraftpaket med musik som exploderar av vårdsam energi. Så här börjar den:

 

https://www.youtube.com/watch?v=TFj0rxyNCtc

 

Dazed and Confused var en låt ”riktiga” Yardbirds hade spelat men inte så här bra:

 

https://www.youtube.com/watch?v=G94eiW-3czk

 

Med nio låtar i den stilen och med Jimmy Page som representerade ett ädelt musikaliskt arv var det inte konstigt att LPn sålde, den kom 6a i England och 10a i USA. Bandet inledde genast en serie av konserter i USA. Det hårda arbetet betalade sig, gruppen blev snart en första rangens attraktion. De fick börja som uppvärmningsband åt mer kända artister men redan den 31 januari 1969 hände det att Iron Butterfly vägrade spela efter Led Zeppelin eftersom engelsmännen hade gjort sådan succé att det inte fanns mer att hämta den kvällen.

 

Samtidigt var de flitiga i studio och redan efter 9 månader kom LP-uppföljaren, för enkelhetens skull kallad ”Led Zeppelin II”. Här kom gruppens verkliga signaturlåt från startåren:

 

https://www.youtube.com/watch?v=Qkzel7TCZ0M

 

Efter två tunga, bluesiga LP tog gruppen ett steg bakåt, tog fram akustiska gitarrer och gjorde en LP med lugnare, folkmusikpräglade låtar. Den musikaliska inlevelsen blev inte svagare men kvartetten visade att den behärskade en bredare musikalisk palett. 1970 valdes de av Melody Makers läsare till Englands mest populära grupp, det var första gången på 8 år som Beatles inte tog den titeln.

 

Den fjärde LPn har kallats ”Four symbols” efter de märkliga tecken omslaget har. LPn tar tveklöst en plats bland historiens 50 bästa och här finns låten, eller rättare skrivet LÅTEN:

 

https://www.youtube.com/watch?v=3EA-jfZAkk4

 

8 minuter brukar vara långt för en rocklåt. Men som den här växer majestätiskt från den ensamma akustiska gitarrer till det explosiva slutet kunde det gärna vara längre.

 

Vi hoppar över fortsättningen här. Bandet lade av 1980 när John Bonham avled. Att gruppen direkt sa att med en gubbe borta var hela gruppen borta, tycker jag enbart adderar till storheten. Det har inte hindrat ett par återföreningar där Johns son Jason suttit bakom trumsetet. Ett sådant var i september 2007, en engångsspelning på O2 arena i London. 20 miljoner personer ville ha biljetter. Jo, du läste rätt: 20 000 000 människor. Stort!

 

Det var kanske ett tag sedan du hörde gruppen. Då är det hög tid att du kollar in de fyra länkarna. Toppmusik, utan tvekan. Led Zeppelins framstående plats i rockhistorien – eller om du vill: populärmusikhistorien – år odiskutabel. Deras storhetstid må vara lite senare men de föddes i den musikaliska miljö som sextiotalet erbjöd.

 

Per