perolarssextiotal

Alltså.

Jag ägnar mig mycket åt slölyssnande. Det vill säga jag har allt som oftast musiken som en diskret vän i bakgrunden till exempel när jag arbetar vid datorn. Gärna också när jag flyger eller åker tåg, läser en bok eller hushållssysslar. Ja, du vet. Så det blir mycket samlingsplattor och hemsnickrade spellistor på Spotify. Ibland lyssnar jag förstås mer koncentrerat på ett intressant album, men ofta blir det slölyssnande. Trevligt är det och med goda möjligheter att – till en oförstående omvärlds blandade känslor – sjunga med. De flesta låtarna är ju gamla bekanta. Trevligt alltså, men ibland blir det mer eller mindre hit-parader och mer sällan upptäckter av nya arter i sextiotalspopen prunkande trädgård.

Därför blir det lite intressant när man då och då stöter på en inspelning som är lite överraskande till exempel en inspelning av en hitlåt med ”fel” grupp eller en inspelning av en mer udda låt av ett känt band. Det blir lite fel grupp med rätt låt eller vice versa. Detta blir också temat för detta blogginlägg.

Jag lyssnade häromdagen om ”Live! At the Star-Club in Hamburg;1962” med Beatles och slogs av deras livfulla ”Hippy Hippy Shake”, vanligen förknippad med Swinging Blue Jeans. Alltså rätt låt men ”fel” grupp.

https://www.youtube.com/watch?v=tL6eS5wPSbE

En live-LP som nästan bygger på konceptet med oväntade låtar med en känd grupp är Supremes underskattade ”Live at the Copa”, där flickorna tar sig an, inte bara deras hits, utan också ett urval av standardlåtar som inte förknippas med deras tunga r&b. De fick också mycket skit, inte minst för låtvalen, men jag tycker det är lite befriande och albumet platsar absolut på mitt topp tio rörande live-plattor. Deras charmiga tolkning av ”Girl from Ipanema” tillhör höjdpunkterna även om Astrid Gilberto naturligtvis skakar på huvudet åt popifieringen av hennes Bossa Nova.

https://www.youtube.com/watch?v=tZPFlR3yrtM

Jag känner Donovan som en mild och lite flummig fredsprofet. Hans introverta sånger bär ofta bilder av blommor, gulliga lamm, solsken och cannabis. Hans antikrigsengagemang är välkänt och därför är det lite överraskande när han tar sig an Jane Bowers hyllning av de 180 tappra vid slaget om The Alamo. Här möter vi dem alla, Bowie, Travis och Crockett i Donovans lite överraskande tolkning.

https://www.youtube.com/watch?v=uuu8DcKGuGU

Alla vill vara med och dela på en hitlåts framgångar. Ronettes framgångar med ”Be my baby” lämnade tydligen inte Searchers någon ro utan 1965 kom deras tolkning. Eller så behövde de bara utfyllnad till sitt album. Jag har en LP där Tamla-artister tolkar Beatles. Låt mig försiktigtvis säga att det inte var ett lyckat experiment. Det verkar som om Mersey och Tamla är som olja och vatten – de blandar inte väl. Möjligen framgår det också av Searchers försök att gå över genre-gränsen, eller vad tycker du?

https://www.youtube.com/watch?v=k4iFrWP2dzg

Jag slutar med ett modigt försök av Red Squares att lira surf. Inte lätt att försöka sig på Beach Boys musik, men det kunde blivit värre.

https://www.youtube.com/watch?v=ed97xkdYRHY

Lars