perolarssextiotal

Återblickar vid årsskiften är oundvikliga för oss som skriver i denna blogg, det vill säga Per och jag. Pers första inlägg i år bär syn för sägen där han gör en första tillbakablick på ”tabelläget” 1968. 1968 följde i svallet efter de stora popåren -66 och -67 och ses väl i det sammanhanget som en svag konkurrent till de föregående. Dock innehöll -68 en hel del av intresse och var nog också ett paradigmskifte inom popmusiken som gör det nog så intressant och värt att analysera närmare. Till detta ska jag återkomma och jag är säker på att Per också gör det. Denna återblick blir dock mindre analyserande och mer subjektiv. Det slog mig när jag började fundera över detta inläggs innehåll att jag inte riktigt hade pejl på vad jag själv gjorde januari -68 och vilken musik jag lyssnade till. Jag fick – som Jan Myrdal brukar säga – ”gå till läggen” och kika i den sparade dokumentationen över mitt liv vid denna tidpunkt. ”Läggen” i detta fall rörde gamla betyg och topplistor för att fylla i där minnet svek. Jag tror att det är fler jämnåriga än jag som upplevde ungefär samma sak vid denna tid så jag tillåter mig ett ”vi”.

Min situation i februari -68 var alltså inte särskilt olik från mina kompisars. Vi hade flytt hemmets lugna vrå till förmån för en mindre lugn vrå på ett rivningskontrakt på en halvmodern (toa på svalen och badkar i källaren) i Haga (eller någon annanstans) där vi lärde oss mycket om allt det goda livet har att bjuda på. Vi höll ofta på att avsluta våra första terminer på universitetet samtidigt som vi, med viss bävan, väntade på att ett par månader senare rycka in på en femton månader lång militärtjänstgöring på I 17 i Uddevalla (elelr någon annanstans). Parentetiskt så var denna bävan för min egen del omotiverad eftersom lumpen var en trevlig tillställning där jag fick lära mig många nyttigheter som att vika kalsonger på ett reglementsenligt sätt, utföra hjärt- lungräddning, bekämpa ryskt pansar, utbilda beväringar och tillverka napalm av bensin och plastmuggar. Delar av detta har jag haft stor nytta av också i det civila.

Det gjorde jag alltså och detta lyssnade jag och många jämnåriga på.

Just vid denna tidpunkt hade Beatles-lyssnandet fått ge vika för Dylan. ”Subterranean Homesick Blues” var långtifrån ny vid då men tilltalade oss Dylan-fans med dess mystiska text och coola sång och levde därför vidare i vårt musikliv.

https://www.youtube.com/watch?v=MGxjIBEZvx0

Lite aktuellare våren -68 var en annan låt. Jag gillade Troggs från första stund med deras lite råare rock. Lite spännande var det också med en grupp som fått en låt förbjuden här och där på grund av dennas mer explicita sex-anspelningar (”I can´t control myself”). En annan sak som gjorde att jag gillade dom var deras egna sätt att sjunga ballader samtidigt som dessa var riktigt hård rock. Rockballader är en träffande beskrivning av mycket av deras musik. Tidigt -68 lyssnade jag alltså till denna som är ett tydligt exempel på denna stil. Basisten, Ronnie Bond, lägger en bombmassa av eleganta basgångar.

https://www.youtube.com/watch?v=m_HnBac5jWs 

Beatles var inne i en liten svacka med ”Magical mystery tour”-projektet men i slutet av -67 dök det upp en singelpärla som gjorde att den återkommande landade på min skivspelare. I all sin enkelhet, den följde väl en barnvisatradition som ”See Emily play” och ”Paper sun”, så hade Paul återigen fått till en liten elegant obetydlighet. John lär aldrig ha gillat den och när man ser videoklippet som följer nedan så kan man ana sprickan mellan John och Paul när man ser hur John pendla mellan ointresse och ironiska danssteg.

https://www.youtube.com/watch?v=rblYSKz_VnI

Svenska grupper då? Nej, dom kändes i konkurrensen lite urvuxna, trots Tages ”Studio”-LP. Istället var det Hippie-kulturen och San Fransisco som påverkade. Scott McKencies ”San Francisco” tyckte vi var i mesigaste laget medan Flower Pot Mens ”Let´s go to San Francisco” med des råare ton (bara namnet på bandet!) och egensinniga tonspråk tilltalade oss mer.

https://www.youtube.com/watch?v=puuWsTitPa4

Haga var vid denna tidpunkt, särskilt sommartid, en vardagsrum av mysiga gröna gårdar och öppna och inbjudande dörrar och fönster. Ur de senare kunde man inte sällan höra denna spelas. Inte sällan på repeat och då visste man det var fest. Här i en snare live-version.

https://www.youtube.com/watch?v=46lKvk08L1s

Lars

PS det är nog på sin plats med ett litet PS för det skulle vara så att någon jämnårig Göteborgare läser ovanstående. Ja, jag vet, också av egen erfarenhet, att Haga var ett nergånget område med kalla, dragiga bostäder, utedass och ofta eländiga sanitära miljöer som plågade de som av nöd var tvungna att bo där. Den idyll som jag beskriver fanns dock i ögonen på de tjugoåringar som funnit en fristad från föräldrahemmets för tjugoåringar så hämmande miljö och som visste att de inte var dömda till en framtid där. DS