perolarssextiotal

Jo, jag vet. Julen närmar sig. Radiokanalerna har redan börjat spela det begränsade utbud av samma låtar vi hört i flera år nu. Nej, jag är INTE entusiastisk. För tre år sedan presenterade vi här på bloggen den enda Jul-LP som behöver spelas. Ni som vill ha ett Julinlägg ska läsa arkivet december 2015.

Nåväl, till saken, dvs veckans inlägg som alltså handlar om det som är lite av vinterns absoluta motsats: Beach Boys. Ett gäng som alltid är så underbart att återvända till. Det som de gjorde, särskilt de första åren, förknippar vi främst med sommaren men bra musik är ju bra musik året om!

Rubriken kanske förvånar. Nej, undret har inte inträffat. Brian Wilson och Mike Love har inte samlats för att spela in en ny skiva. Den fina som kom 2012 förblir ett undantag i den konflikt som pågått så länge att vi glömt när och hur den började. 

Men har man ett fiffigt skivbolag så kan den rika katalogen utnyttjas. I strandpojkarnas fall har det gjorts rejält och ofta skickligt. Inte så konstigt med en sådan katalog, måste ju tilläggas. Ta gruppens 50 bästa låtar och du kan blanda dom nästan hur som helst och få en bra platta. Bra musik dör aldrig, så enkelt är det.

Det senaste vi fått är en platta med 16 låtar där Royal Philharmonic Orchestra lagt på nya stämmor på de tidigare inspelningarna. Den släpptes för tag sedan men först nu har den nått min CD-spelare tack vare vännen Peter Lindberg. Så kan det gå det när det inte längre finns aktiva skivaffärer tillräckligt nära dig.

Man kan naturligtvis ställa sig frågan: Behövs den här skivan? Under åren har så väldigt många samlingar släppts att låtlistan känns igen hela vägen även för den som inte är närmare bekant med gruppen. Undantaget är den inledande California Suite som är en kort instrumentalsvit, gissningsvis specialskriven för skivan.

Men sedan kommer California Girls och kända låtar fram till Good Vibrations. Sättet som arrangemangen gjorts är intressanta och inbjudande. Från originalinspelningarna har en del komp behållits men mycket är tillagt, ibland så snyggt att man inte tänker på att det är nytt. Det betyder att vi får låtarna ganska lika originalet men ändå inte.

Lyssna t ex på den nya inledningen av God Only Knows. När sången kommer igång känner vi igen det men en snygg stråkbakgrund berikar. Kan lägga till att det är kanske den allra bästa låten av gruppen i mina personliga öron.

https://www.youtube.com/watch?v=uz4HsZqWy3Q    

Vi hör ännu mer av orkestern i Sloop John B. Åter en ny inledning.

https://www.youtube.com/watch?v=WGyrcSx35rQ&list=RDrQUevuu0FYE&index=5   

Många BB-låtar har alltid känts så fulländade, så perfekta att man aldrig tänkt på att de kunde bli bättre så här. Jag tycker att RPO lyfter en pärla som In My Room ännu högre

https://www.youtube.com/watch?v=0CPWnv0GYvU   

Sista länken måste så klart bli Good Vibrations. Nja, inte lyfts den av orkestern men en bra låt är ju en bra låt, som det heter.

https://www.youtube.com/watch?v=5DkXR-CbPE0&list=RDrQUevuu0FYE&start_radio=1   

Detta exempel visar skivans begränsning. Beach Boys gjorde ju så snygga arrangemang på sina låtar att de knappast kan bli bättre. Men notera att arrangören varit försiktig. Jag kan faktiskt inte finna ett enda spår på plattan där orkestern sänker låten.

Tyvärr har man inte tagit med Surfs Up, det hade kunnat bli verkligen bra. Men man kan ju inte få allt! Slutintrycket blir ändå att för en BB-fantast är detta är skiva som väl kan läggas till samlingens övriga.

 Per