perolarssextiotal

Ja, visst är världen underbar!

 

Det är ett tag sedan jag tittade i boken med New Musical Express listor. Hög tid alltså. Som jag skrivit tidigare hade LP-skivan nu börjat peta bort singlarna som popmusiken främsta vapen i utvecklingen och de måste medges att det känns lite längre mellan de verkliga pärlorna här än i mina tidigare genomgångar.

 

Ettan är ju dock en typisk topplåt:

 

https://www.youtube.com/watch?v=g6-pqbAOzg8

 

Med Lady Madonna bidrog Beatles starkt till att förstärka den nostalgivåg som var på gång. I Sverige spelade Klas Burling gamla godingar i radion. Tänk: på den tiden trodde jag inte att det fanns musik före 1963 som gick att lyssna på, förutom Shadows och Spotnicks! Motvillig kom jag dock att inse att Little Richards version av Good Golly miss Molly var bättre än Swinging Blue Jeans. Paul McCartney och hans kompisar hade ju växt upp med den gamla rocken och visste att en bra låt är en bra låt, det var bara att ösa på.

 

På platsen under låg Tom Jones. Delilah går i valstakt så den kunde inte riktigt falla i smaken. Tredjeplatsen var heller inte något den dåvarande tonåringen diggade men så här långt efteråt måste man ju medge att, som sagt, en bra låt är en bra låt:

 

https://www.youtube.com/watch?v=CWzrABouyeE

 

Ja visst är världen underbar, i varje fall framför musikhögtalarna. För det allra, allra mesta. Kunde inte låta bli att lägga in länk till en live-upptagning. Bara smilet är värt att kolla in!

 

Cliff Richards Congratulations på fjärde plats lämnar vi för att kolla in pärlan på platsen under:

 

https://www.youtube.com/watch?v=rTVjnBo96Ug

 

Otis Reddings plan hade störtat så (Sittin´on) the Dock of the Bay blev en postum jättehit. Då var Otis den främste i soulmusiken, musik som sakta hade börja vinna mark även i Europa. Ingen vet hur stort hans eftermäle hade varit om han fått leva mer än i 26 år.

 

Två platser längre ned fanns en tjej från Liverpool som hade slagit fyra år tidigare och visade större uthållighet i toppen än de flesta av de andra tjejerna som förgyllde vårt decennium. Kompositionen är signerad Lennon/McCartney men vi vet att det är Pauls låt. Kanske får vi höra den som demo när vita albumet ges ut igen i höst. Här är Cilla Blacks version av Step Inside love

 

https://www.youtube.com/watch?v=kGddBXNR3s8

 

Tjejer ja. Lulu borde vi nog spela oftare än vi gjort slår det mig när jag noterar att hennes Me the Peaceful Heart ligger tolva på listan för femtio år sedan.

 

https://www.youtube.com/watch?v=V-PRTE7nQ1A

 

Fem länkar i ett inlägg brukar vara min gräns men när jag se vad det är för låt som kommer in på listans 26e plats (den skulle som bäst nå elfte plats) så måste det bli en sjätte. Honeybus var inte en grupp som lämnade något minne efter sig men I Can´t Let Maggie Go – med mitt favoritinstrument oboe i förgrunden – är en låt jag länge längtat efter att få dela med mig av¨.

 

https://www.youtube.com/watch?v=ih4zwp-0GeQ 

 

Nej då, det är fel att tala om 1968 som ett år med dåliga hits. Jag blickar på listorna längre fram mot sommaren och inser att jag måste återkomma här!

Per