perolarssextiotal

 

Det händer gång på gång. Alltid lika härligt och ibland kan man inte motstå frestelsen att skriva om det här på bloggen.

 

I skivhyllan står en ask med The Move. 3 cd. Där finns allt de spelade in innan de bytte skivbolag innan de gav upp som band. I stora delar en ojämn upplevelse. Här finns tre LP och ingen av dessa är något vidare. Ärligt talat så kunde Birminghamkvintetten göra sanslöst överproducerade och därmed ursega låtar. Här skulle många exempel ges men bloggen är ju till för sånt vi gillar och inte tvärtom, så det hoppar vi så klart över.

 

Men här finns ju också gruppens singlar. Och DÅ snackar vi pärlor, kära läsare! Måste medge att jag glömt hur snygga låtar Roy Wood kunde få till. Läckert arrangerade är de också.

 

The Move slog 1967, när den första vågen av glad brittisk pop hade övergått i mer ambitiösa stycken. Genombrottet hade ett kort, suveränt introriff som kommer igen i låten och spelas parallellt i basen. Bara det sista är ju genialt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=kBYj6XutvUQ

 

Andraplatsen på listan, ett rejält genombrott med Night of Fear. Som de flesta andra band den här tiden tog man det säkra före det osäkra och upprepade mycket av tricken på uppföljaren. Femte plats är ju mer än godkänt för I Can Hear the Grass Grow.

 

https://www.youtube.com/watch?v=nDubIDZA9Jo

 

Nu var det the Summer of Love och låtar skulle gärna handla om blommor, helst i håret. The Move tog med flöjter med mera och fluffade till arret, helt i tiden. Men blommorna är inte i håret utan i regnet.

 

https://www.youtube.com/watch?v=LMG8xW2HrAM

 

Tvåa på listan. Frågan är om inte nästa låt ändå är min främsta favorit av de fem vi spelar här. Rakare melodi. Lite enklare komp men med snygga detaljer. Vi är inne i januari år 1968. Kallt ute men här är en brud som är så het att att hela huset brinner ned! Dags att ringa brandkåren.

 

https://www.youtube.com/watch?v=UVys3YPRLWk   

 

Allt the Move släppte som singel blev inte succéer. Wild Tiger Woman hette en välförtjänt flopp. Gruppen bidade sin tid och först till årsskiftet 68/69 kom den låt som förde The Move högst upp på listan. Blackberry Way är kanske en smula för seg för att riktigt älskas av mig, men refrängen är ju lysande.

 

https://www.youtube.com/watch?v=CivvdtlZ4ok   

 

Att toppa listan men en låt som bars av melodin när rockmusiken utvecklades mot hårdare tongångar var starkt. Gruppen kom sedan 12a med den lite gulliga Curly och så sent som 1972 7a med Californa Man.

 

Vi vet att Jeff Lynne kom in i gruppen som mot slutet bytte medlemmar och att han och Roy Wood sedan startade Electric Lighht Orchestra. Men det är, som det heter, en helt annan historia.

 

Per