perolarssextiotal

Vissa grupper bara finns där. Dyker upp här och där i spellistor och konsertprogram från sextiotalet utan att sätta några definitiva avtryck på listorna, trots att de kvalitetsmässigt mycket väl kunde gjort det. Goldie and The Gingerbreads var en amerikansk grupp som mellan -62 och 67 lämnade bidrag till det gyllene musikdecenniet. En av de tidigare tjejgrupper som bröt mark i ett annars mansdominerat popterritorium.

Frontperson var polskfödda sångerskan Goldie, född Genya Zelkowitz, som tidigt inledde sin karriär som sångerska i the Escorts som släppte några singlar, dock utan särskilda framgångar. En förklaring till detta kan höras i deras tolkning av ”Somwhere” som svårartat led av den tillkämpad Do-wop ton parad med en ganska smörigt tolkad refräng.

https://www.youtube.com/watch?v=4VTxA7COiXg

1964 hade gruppen Goldie and The Gingerbreads formerats och debuterat på The Peppermint Lounge i New York och fick viss uppmärksamhet i första hand av sin egenskap av all-female-group. Senare fick de ett engagemang på ett Warhol-arrangemang, ”The mods and rockers ball” 1964 ordföranden i Atlantic Records också var med och det medförde ett kontrakt med företaget. Lite senare hörde Alan Prices manager, Mike Jeffries, gruppen på en klubb och blev helt betagen av Margo Crocittos orgelspel vilket i sin tur ledde till att Ginger och hennes pepparkakor utvidgade sitt territorium till England, där de var med i flera av de på den tiden vanliga gruppturnéer och de kom att spela med sådan storheter som Yardbirds, Animals, Stones och Beatles (!).

https://www.youtube.com/watch?v=q4XUq26PKjg

Gruppen turnerad flitigt i både USA och UK, men listframgångarna lär vänta på sig och deras en listlåt i UK blev ”Can´t you hear my heartbeat” men låtens genombrott hade då kommit ett par veckar före pepparkakornas release och då med Hermans Hermits som snodde framgången från Goldies gäng. Men deras version är minst lika bra som Hermans.

https://www.youtube.com/watch?v=xOI1ByibuIM

Ytterligare ett par singlar levererades dock utan listplaceringar. Varför de inte slog mer än de gjorde, med alla möjligheter deras turnerande med kända brittiska grupper medförde, är mer av en gåta. Jag har rotat lite men inte blivit klar över om det var bristande management eller annat som orsakade det. Tekniskt och musikaliskt är de inte sämre än de tjejgrupper som hade större framgångar. Lyssna till exempel på ”Sailor boy” och ”Please, please”.

https://www.youtube.com/watch?v=BMYpHHWinpM

https://www.youtube.com/watch?v=Q9H5X6qtMP4

Lite synd, faktiskt, att de inte fick större framgångar på listorna. Dessvärre är väl de mest bestående avtryck de gjorde genom att i Antonionis film ”Blow up” där man kan se deras konsertaffisch utanför en lokal David Hemmings dyker upp.

https://www.youtube.com/watch?v=jqh03zFRx2w

1968 upphörde gruppen definitivt och medlemmarna sökta sig till olika musikaliska stilar efter det. Goldie var med i den bluesiga gruppen Ten wheel drive och pepparkakorna återförenades kort 1997.

https://www.youtube.com/watch?v=vn5QpfQLREM

Avslutar med en intervju, långt senare, med självaste Ginger.

https://www.youtube.com/watch?v=SkJq9fvpfxI

Så tack Goldie och övriga tjejer för att ni bidrog till att göra sextiotalet magiskt.

Lars