perolarssextiotal

Såhär i anslutning till Fats Dominos bortgång hade det förstås varit naturligt med en runa, men jag lämnar den uppgiften till min stilistiskt säkrare (och det förtjänar Fats) vän Per, för det fall han vill ta på sig den till ett inlägg. För egen del ska jag ägna mig åt en bokrecension.

När jag kom hem med mitt senaste bokfynd sneglade en mig närstående hustru mot bokhyllan och frågade om jag inte numera visste vad jag behövde om Beatles och gruppens medlemmar. En sådan arrogans går inte att bemöta, så jag drog mig lätt förnärmad upp i soffhörnet tillsammans med en behaglig Ripasso (detta var en lördagafton) och försjönk i nyförvärvet.

Boken, som är hyfsat omfångsrik med sina nära 800 sidor, är en kronologisk biografi varav den första hälften behandlar Beatlestiden och den andra tiden efter. Och visst – det ska hustrun ha erkänsla för – det var väl inte såå väldigt mycket nytt i den första delen men några saker slog mig ändå. Det första var hur långt förhållandet med Jane Asher verkligen var och vilken påverkan hon hade på hans låtskrivande. När han föll för henne så kom en ny mjukhet i hans ballader varav fler tillhör de ikoniska: ”I´ve just seen a face”, ”Here there and everywhere” och framför allt denna som är direkt skriven till henne:

https://www.youtube.com/watch?v=JjhsPs2fUT4

En annan sak var hans beroende av marijuana. Jag visste förstås att drogen var och antagligen är en trogen följeslagare till honom, men det ”bruk” som han återkommande kallar det, kan i vart fall under långa perioder inte karaktäriseras som annat än ett rent missbruk. Jag har nog uppfattat också ”Got to get you into my life” som en kärlekssång men, om man ska tro författaren, så handlar den visserligen om kärlek men mer till den aromatiska örten.

https://www.youtube.com/watch?v=_uA4sh9lcZE

Att Beatles i början olika konstellationer uppträdde under olika namn som ”Quarrymen”, ”Silver Beatles” visste jag förstås men att den, om än mycket kort period, gick under namnet ”Japage3”var en nyhet.

Nåväl.

Den andra delen var däremot mer informativ för mig som inte följt Pauls karriär lika noga efter uppbrottet. Framför allt så tycker jag att hans karaktär i denna del görs tydligare av författaren, eller så är det kanske bara en konsekvens av han nu blir soloartist och – för all del – lite äldre. Vi får nämligen ganska närgånget följa honom både som artist och privatperson, i den mån han någonsin tilläts vara en sådan. Den lyckliga, kanske den lyckligaste i hans tid, tillsammans med Linda på deras isolerade gård i Skottland, som de tillbringade mycket tid i beskrivs initierat. Där inspirerades Paul också till den bästa musik som han skrev efter brytningen med Lennon. Videon är också inspelad i denna idyll.

 https://www.youtube.com/watch?v=EH7I-WV0LZA

Just denna framgångsrika singel har en viss betydelse för boken. Författaren, Philip Norman, som då arbetade som musikkritiker på Sunday Times skrev följande recension om den:

”O, dyrkade Liverpoolbo med tondöv fru

För de tårdränkta klyschor ni spyr

I denna kraftlösa visa begravs ni nu

I mittfårans mellersta dy”

Elakt, men den speglar nog mångas bitterhet över att Beatles sprack och därmed också samarbetet med John. Att Paul inte glömmer en oförrätt visade sig i att han inte lät sig intervjuas en enda gång i boken men samtidigt var han generös nog att ge sitt ”tysta medgivande” till biografin vilket öppnade många dörrar författare till vänner och släktingar.

Boken följer Paul fram till nutid med Lindas tragiska bortgång, det katastrofala äktenskapet med Heather och han senaste, förhoppningsvis mer lyckade, med Nancy.

Författaren nyanserar också den bittra fejden mellan Paul och John efter uppbrottet. Det tycks ha gått i vågor med höga berg (”Crippled inside”) och lugnare dalar där de kunde umgås på vänskaplig fot. Den som över tid läser intervjuerna med John märker också dessa svängningar. Han pendlar mellan hatiskt förakt och spekulationer om en återförening. 

Nå, detta inlägg blev längre än planerat, så slutligen bara några sammanfattande ord. Norman hade redan skapat sig ett namn som biograf med sina böcker om Lennon och Jagger och hans penna är drivande vilket gör boken till en sidvändare av Guds nåde. För den som vill låta sig introduceras till en av världens främste musikskapare är det en fantastisk bok och för den som redan kan sin McCartney ger den ändå lite nyheter och lite kul vinklingar.

Den får fem bloggstjärnor av fem möjliga.

Lars