perolarssextiotal

 

Tänkte häromveckan på vilka av de första rockhjältarna som fortfarande lever. Inte många nu. Inte kunde jag ana att en av dom jag tänkte på nästan samtidigt lämnade jordelivet.

 

Fats Domino. Tror inte att vore sig Lars eller jag någonsin skrivit om honom här. Vi har bara haft mer än 8 år på oss. Borde vi skämmas? Nja, inte riktigt ändå, kan jag tycka. Vi har haft så mycket på våra hjärtan att skriva om och Fats Domino var inte den av femtiotalets hjältar som satte de djupaste intrycken. Inte som Little Richard eller Chucken. Eller Buddy Holly. För att inte tala om Elvis, the King.

 

Men han fanns där och det före alla de andra. Med Blueberry Hill gjorde han en av den tidiga rockens riktigt STORA klassiker.

https://www.youtube.com/watch?v=bQQCPrwKzdo

När jag nu tänker efter kan jag inte komma på en enda coverversion av den låten. OK, nog finns dom men vi har i så fall glömt dom. Inte så konstigt eftersom ingen kunde få till det där underbara GUNGET som var Fats Dominos eget signum. Någon har talat om ett särskilt sound från New Orleans, jazzens födelseort, som andra rockstjärnor inte fick till.

 

Antoine Dominique Domino Jr föddes 26 februari 1928 I New Orleans som den yngste av åtta syskon. Han skulle själv få åtta barn i ett äktenskap som varade från 1947 till hustruns död 2008. Han kom hela sitt liv att bo i sin födelsestad, dock flyttade han ut till en förort efter att orkanen Katarina hade förstört hans hem 2005.

 

Han lärde sig tidigt piano och spelade på barer. 1947 fick han jobb I ett band vars ledare gav honom smeknamnet Fats, dels därför att han påminde om Fats Waller, dels p g a hans stora aptit. 1949 fick han skivkontrakt och kom att forma ett framgångsrikt kompositörspar med producenten Dave Bartholomew. Deras första singel blev en succé och har länge nämnts som en av de första riktiga rock ´n´roll-låtarna.

https://www.youtube.com/watch?v=nftncTMcZ8U

The Fat Man kom att sälja över en miljon. Ingen annan av de låtar som brukar nämnas som “den första” hade sådana siffror.

 

Fats var alltså FÖRE rockens genombrott. Rockepokens födelsedag var den 9 juli 1955 när Bill Haleys Rock around the Clock toppade listan. Veckan därpå kom Fats 10a med den här klassikern.

https://www.youtube.com/watch?v=I6JZW7zMDfY

Aint that a Shame skulle föda rockens första debatt om autencitet då Pat Boone kom samtidigt etta med sin version

https://www.youtube.com/watch?v=fVuI_cVNW4Y

Kära läsare: det hände för 62 år sedan. Det kan bara förklaras på ett sätt: rasism. Fats version må vara tusen gånger vassare men han var svart. Det hindrade dock inte Fats Domino att sälja 65 miljoner skivor och fram till 1960 få in ytterligare tio hits på topp-10. Fats var också med i några av rockens tidiga filmer.

 

Gemensamt för hitsen är att de håller än i dag. Här några av dom

https://www.youtube.com/watch?v=Fy5WM1xYbGo

https://www.youtube.com/watch?v=oqs5gkyH930

https://www.youtube.com/watch?v=2tqeGk8QnGw

https://www.youtube.com/watch?v=H1z45jVlM34

Hitraden tog slut 1963 när de brittiska grupperna stormade in på USA-listan. Fats lämnade Imperial och kämpade på men gjorde inget nämnvärt avtryck I sextiotalet. När Beatles gjorde en så uppenbar hyllning till hans stil i Lady Madonna kunde han inte låta bli att göra en cover för att visa vad den musiken egentligen hör hemma:

https://www.youtube.com/watch?v=Q1OdbPpvFYg

Efter en kort europaturné 1995 blev han sjuk och därefter blev det bara enstaka framträdanden. Han höll sig hemma, helt enkelt.

 

Fats Domino var en av tidiga hjältarna. En av dom som, hade de inte funnits hade inte rockepoken börjat och många fler än vi som älskar musiken hade fått betydligt tråkigare liv. Hans stora kroppshydda och breda leende gav hans gungande musik en trygg inramning. Den svängde rejält och var äkta rock ´n´roll även om den aldrig kändes farlig på det sätt Little Richards musik gjorde.

 

Visst är det illa att det är först i en runa som bloggen uppmärksammar en så viktig pionjär i rockhistorien. Bättre sent än aldrig, måste dock tilläggas. Fats Domino har dragit sitt sista andetag men hans bidrag till musikhistorien lever och kommer att leva mycket länge än.

Per