perolarssextiotal

Prydliga gossar, fyra på listan för femtio år sedan.

 

Oj, tiden går heter det och visst gör den det när det har gått 4 månader sedan min senaste koll på Englandslistan för 50 år sedan. Lars och jag har ju hyllat året 1967 några gånger och snart är jubiléet över.

 

Första tanken när jag läser topp 30 för i dag 50 år sedan är att det har funnit bättre listor. Men här på bloggen gnäller vi inte utan jag kan snabbt konstatera att gobitarna räcker väl till för ett inlägg här.

 

Ta bara ettan, till att börja med

https://www.youtube.com/watch?v=EWdeWITHb6c 

 

Foundations var ett sånt där popgäng som lyckades få en det där lilla kryddkornet soul i musiken och när melodin blir så bra som I Baby, Now That I´ve Found You är det bara att njuta.

 

Den petade ned Bee Gees Massachusetts till andra plats. Jag hoppar den för redan när det begav sig tyckte jag den låten var ett nedköp jämt med gruppens tidigare. Dave, Dee, Dozy, Mick & Tick på tredjeplatsen klarar heller inte bloggförfattarens kvalitétskrav och på platsen under ligger en snubbe med initialerna EH och förnamnet börjar på Eng så jag säger inget mer.

 

Men platsen delas med ännu en grupp som jag inte fattar varför vi inte skrivit om ordentligt:

https://www.youtube.com/watch?v=m_HnBac5jWs 

 

Love is All Around blev ju en monsterhit på 90-talet med Wet Wet Wet men den konstellationen har vi ju glömt, om vi någonsin lade den på minnet. Låten däremot lever i minnet och Troggs original håller,

 

På sjätte plats dyker en favoritgrupp upp.

https://www.youtube.com/watch?v=N3VDATV6dmY 

 

Autumn Almanac räknas inte bland Kinks större låtar men jag har alltid gillat de lite krokiga vändningarna och att gruppen lyckas återigen skapa den där mysiga stämningen som bara var just deras. (Kan inte förklara varför You Tube visar en LP som låten inte ligger på, men det kan vi bortse ifrån)

 

Oj, tre länkar och vi har bara snackat om en femtedel av listan. Ser att på 23e plats ligger Move och tre platser under Box Tops, två grupper jag ägnat två inlägg alldeles nyss. Högre upp finner jag fyra pärlor som bara måste med i dagens inlägg. Här kommer platserna 12, 14, 15 och 16 den 18 november 1967:

https://www.youtube.com/watch?v=uWb5YQPlAJc 

 

Eric Burdons karriär med den andra upplagan av Animals har i historieskrivningen kommit i skuggan av den första med Alan Price etc. Det är kanske OK men den andra gjorde några riktigt fina grejer, San Franciscan Nights låt ju helt rätt i tiden.

https://www.youtube.com/watch?v=_427GALf5fk 

 

The Herd ja, de måste vi ju också skriva om någon gång! Några pärlor till hits. From The Underworld, som kom först, är kanske allra bäst.

https://www.youtube.com/watch?v=xlZT8vBC7dg 

 

Whiter Shade of Pale är naturligtvis Klassikern med stort K men, tro mig, jag gillade uppföljaren Homburg bättre. Pianointrot var ett tidigt försök där hemma att spela piano med två händer. Gick så där.

https://www.youtube.com/watch?v=a77yHpjdUtU 

 

Så ännu ett namn, börjar bli lite mycket av sånt tycker jag kanske, som behöver lyftas fram: Traffic. Debuten Paper Sun var en psykodeliaklassiker men Dave Masons barnvisa Hole in my Shoe blev en större hit.

 

Notera att här har jag hoppat över Donovan, Dave Clark 5, Who, Stevie Wonder och Four Tops, för att bara nämna fem stycken som också låg på topp 30 I England för femtio år sedan. Lars och jag har hur mycket som helts kvar av guldgruvan 60-talet att gräva i!

Per