perolarssextiotal

Sommartider är repristider och jubileumstider är också repristider. Så här kommer en återutsändning av ett blogginlägg från 2014 från ungefär samma tid på året som nu. Nationaldagen är försiktigt avfirad utan större åthävor än med lite viftande med en pappersflagga i takt till den multikulturella ljudfonden. Men nu kommer vår riktiga nationaldag då vi är som vi vill och önskar.

 Så jag instämmer med mig själv nedan och önskar Glad Midsommar!

 Lars

 Midsommarafton, Sveriges inofficiella nationaldag.

 På midsommarafton är vi fria att hänge oss åt våra traditioner och gamla riter. Den ljusaste dagen och natten på året (nästan i varje fall). I bästa fall i goda vänners lag med sill, gräddfil, gräslök och färskpotatis i dill och helan som kommer och går i immiga glas. Jordgubbstårta balanseras på papperstallrik och ungarna hoppar grodor och det tisslas och tasslas i snåren och vid Svartrama tjärn går dansen. Sommarklänningar och ljusa blazrar bara väntar på att bli spillda på. Det är amatörgitarrister med Taube i sinnet och tärnan dyker gång på gång i sin vik. Mygg och Fröding som de under trettio år aldrig har hört talas om (Fröding alltså). Punsch till kaffet och kanske ett eftertänksamt samtal. Svenska flaggan i topp utan att någon tittar snett. Sol eller svalt sommarregn. Spelmän och folkdanslag, midsommarstänger mot himlen och vi trivs bäst i öppna landskap. Vi släpper ohämmat fram vårt naturromantiska drag och bejakar att oknytt kan dyka upp i den ljusa sommarnatten och att man sanndrömmer om sin tillkommande. Den blomstertid kommer med blomsterkrans i hår och Ida med sin sommarvisa. En sista drill från koltrasten i sen kväll och kanske ropar en storlom ödesmättat. Solnedgång och skymning som försiktigt övergår i soluppgång och gryning. Vita segel mot en blågrön fond och dunket från en fiskebåt på västkusten. Nakenbad i en trolsk insjö i Småland medan John Bauers vänner smyger i tätskogen. I Norrland är det magisk dag hela natten och älgarna står blickstilla med öronen skevande medan en ensam öring slår. Älvdans vid glömda runstenar i moränens Uppland. I Stockholm går man sakta hem genom stan.  

Allt är – i bästa fall – som det ska och bör vara en midsommarafton i Sverige.

Men det behövs ju också ett soundtrack bredvid amatörgitarristens plågade Taube. Någonting som inte svär mot stämningen utan som fördjupar och kompletterar. Här duger inte ens popmusiken från sextiotalet. Här krävs mer av eftertanke och noggrannhet.

I vilken musik finner vi både glädjen, vemodet och det naturromantiska som midsommar i Sverige representerar? Peterson-Bergers ”Intåg i sommarhagen”? Visst! Alfvéns ”Midsommarvaka”? Absolut! Lars-Erik Larssons Romans ur Pastoralsvit? Jajamen!

Men jag stannar för Visa i midsommartid med text av Rune Lindström. Den har allt som behövs. Eller hur?

http://www.youtube.com/watch?v=0vvgv5tZeBg

Glad midsommar!

Lars