perolarssextiotal

Många gruppnamn vi stött på genom åren har varit hur läckra som helst. Men ”De rockande bären” känns inte så där mitt i prick, om man säger så.

 

The Rockin´Berries var en kvintett från Birmingham. I sextiotalets ymniga utbud av intressanta brittiska grupper är de knappast de man tänker på först. Men de fanns där och med ett par riktigt läckra hits bidrog de med sitt strå till stacken. Den stack som var och förblir sextiotalspopen, det som denna blogg skriver om och inte bara vi författare kommer att njuta av så länge våra öron hör.

 

Anledningen till detta inlägg är en perfekt upplagd dubbel-cd som jag kom över vid det senaste besöket på den HMW-shop på Oxford Street som finns kvar. ”Pye Anthologi” heter den och återger varenda låt gruppen spelade in för bolaget 64-68. 58 låtar, varav 9 som aldrig gavs ut när det begav sig.

 

Ni minns deras två hits. Men det var säkert länge sedan ni hörde de så vi tar dom här

 

 https://www.youtube.com/watch?v=GAnpM6WK9LQ    

 

https://www.youtube.com/watch?v=HS5onWHK8V8    

 

Bra va?! Mysig popmusik. Hitlistorna kunde ju inte bara ha tuffa Stones-låtar och även the Beatles gav sig på vuxenpop i låtar som Til´ there was you utan att vi protesterade.

 

He´s in Town nådde tredje plats i november 1964. Det var andra singeln på Pye sedan de gjort två singlar på Decca som inte slog. Som uppföljare gjorde gruppen en fin version av Fanny How Love Can Be men Ivy League hann före att ge ut sin version. Istället släpptes en annan låt som inte lyckades så bra. Men Poor Mans Son nådde sjätte plats våren 1965.

 

Sedan försvann hitsen. Pye släppte två LP med gruppen och fortsatte ge ut singlar ett par år till men gruppen försvann bland alla andra namn som den brittiska scenen hade .

 

De fick skivkontrakt efter rejäl träning i Hamburg åren 1961-62, en bakgrund vi känner igen. Gruppen hade i Clive Lea en sångare med en trevlig röst, dock kanske inte tillräcklig i den hårda konkurrensen. Gruppens trumfkort var kompgitarristen Geoff Turton som hade falsettrösten som gav hitsen den rätta udden. Men uppenbarligen var deras scenshow inte gjord för att hålla i längden. De kombinerade musiken med komiska inslag och framförde gärna nummer som When I´m Chasing Windows och The Laughing Policeman. I ett sextiotal med så stark ungdomsmusik kan det inte ha varit rätt recept.

 

Det hindrar inte att det bland de 58 låtarna finns en massa myspop. Jag hajade till när jag hörde denna från första LPn.

 

 https://www.youtube.com/watch?v=bgCKHT_FYEE     

 

All want is my baby är ju en låt man förknippar med en Göteborgsgrupp. Att spela Shakers version är kanske så juste mot Rockin Berries men har man sagt A får man väl spela B. (Notera hur Tommy Rander försöker härma Jagger, närapå skrattretande. Men bra!)

 

 https://www.youtube.com/watch?v=oaxM10sncmQ     

 

Nej, åter till inläggets huvudpersoner. Inte är det väl något större fel på den här singeln från december 1965, förutom att den floppade alldeles förstås.

 

https://www.youtube.com/watch?v=Tdx6A-tzMMo    

 

The Water is over My Head får avsluta låtlistan med The Rockin Berries. Ännu ett av de många namnen som med sina bidrag gjorde sextiotalspopen till den guldgruva den alltid kommer att förbli.

 

Per