Inte sorgligt men sant
Ett blogginlägg om en grupp som kom från till synes ingenstans 1965 och försvann nästan lika fort. Men vi unga fans visste när vi hörde något extra så för oss stannade minnet kvar. Eller hur, den här kommer du ihåg:
https://www.youtube.com/watch?v=SsnCSUU-x74
Just det, Take a Heart med The Sorrows. De kom från Coventry . Take a Heart var deras tredje singel. Det var gruppens enda hit.
Jag blir rejält överraskad när uppslagsverken talar om att den bara kom på plats 21 i England, inte ens top-twenty, och var inte alls med på Tio-i-topp, ens som försökslåt.
Men var man popnörd och tonåring på sextiotalet räckte det med att Lennart Wretlind eller någon annan spelade den i radions ”Pop 65” och när de alltid välkomna rysningarna pirrade i kroppen över en ny låt så satt den där.
Jag misstänker att de måste vara lite mer populära här hemma än vad den nu tillgängliga liststatistiken visar eftersom jag vet att jag lade beslag på uppföljare på ”Dannemans automatservice”, en guldgruva för oss ungdomar som billigt sålde singlar som hade varit i jukeboxar. Tydligen var det andra sidan som var A-sida, det trodde jag inte då för den här var ju riktigt bra, eller hur
https://www.youtube.com/watch?v=J__Ko7ASTtI
No no no no duger fortfarande fint som låttitel. Sextiotalsbanden hade en härlig förmåga att göra det enkla som fungerade.
När jag ändå gräver i minnet av denna konstellation måste jag spela baksidan till Take a Heart, kanske inte den bästa låt du hört den här veckan men en småsöt grej som framförs så där lite raspigt som man bara gjorde på sextiotalet:
https://www.youtube.com/watch?v=sns0gfyZmpY
Gruppen fick ge ut en LP som hette just ”Take a heart”. Vi måste ju ta med liter mer musik. LPn avslöjar att Sorrows var ett engelskt garageband helt i nivå med de mer berömda från USA. Här två exempel från LPn
https://www.youtube.com/watch?v=b5fvmIIhQwo
https://www.youtube.com/watch?v=-DRMzLNp0w8
Ha, valstakt! Men röjigt ändå. She´s got the Action och Come with me heter låtarna.
Bandets sångare var Don Fardon som ett par år senare skulle få en hit med låten Indian Reservation. Men det är ju en annan historia och inte alls så spännande som gruppen korta men energiska. Bandet har återförenats de sista åren. ja, varför skulle inte dom göra det, kan man ju undra.
Sorrows är ännu ett exempel på allt mysigt som fanns bakom de större namnen i det livliga, härliga sextiotalet. Inte superbra men fullt tillräckliga att återvända till i LP-hylllan.
Per
