Samlings-LP,del 2 – Hollies
En artikelserie bör kanske sluta med en slags grand finale, alltså det bästa till sist. Men jag kan inte hålla mig och kommer här med sextiotalets BÄSTA samlings-LP.
Bilden är kanske inte helt rättvisande. LPn släpptes 1968 och då hade popen inte släppt den korta Flower-power-perioden. Manchesterbandet hoppade på den vilket påverkade LPskivorna Evolution och Butterfly. Till det bättre var det kanske inte men det var såklart bra att gruppen ville utvecklas. Men samlings-LPns flesta låtar kommer från tiden innan.
Att detta är årtiondes främsta samling har inte att göra med hur den är sammansatt. Det var ju bara så att The Hollies släppte en samling hitlåtar som åtminstone i mina öron håller jämförlig nivå med Beatles motsvarigheter. Tycker att Hollies singlar minst lika bra fångade det bästa med 60-talspopen: optimismen, viljan, ungdomligheten och tuffheten, det sistnämnde i alla fall i de lite hårdare låtarna.
När skivbolaget skulle sätta ihop en samling behövde ingen fundera, det var bara att radda upp hitsen. Tracklistan är onekligen svårslagen:
I Can't Let Go/ Bus Stop/ Were Through/ Carrie Anne/ Here I Go Again/ King Midas In Reverse/ Yes I Will/ I'm Alive/ Just One Look/ On a Carousel/ Stay/ Look Through Any Window/ Stop Stop Stop/ Jennifer Eccles.
Ingen av dessa hade missat topp-10 i England utom King Midas in Reverse, låten som Graham Nash skrev och fick tjata för att få utgiven som singel. Nja, den passade kanske inte in i den del av 60-talsmusiken som Hollies stod för, lite väl eftertänksam och långsam kanske, men den har stått sig väl, eller hur
https://www.youtube.com/watch?v=sWh0DOAfc7A
Nyligen har jag presenterat två av kompositörerna från 60-talet och det är ju ingen slump att inläggen om Clint Ballard jr och Graham Gouldman innehöll några av Hollies underbara låtar. Men att krydda detta blogginlägg med hörvärda illustrationer är ju hur lätt som helst. Varför inte en listetta?
https://www.youtube.com/watch?v=nN8KraEvsnc
Vill minnas att den här filmen till I Can't Let Gogjordes I Sverige.
Hollies slog redan 1963 när Stay kom topp-tio men det var med nästa singel, våren 1964 som gruppen fann sin egen nisch:
https://www.youtube.com/watch?v=32VWELcZUMM
Snacka om vassa stämmor!
LPn har bara en, mycket märklig, miss: den version av Yes I will som gavs ut på skivan var inte den samma som hade slagit våren 1965. På den tiden hade vi ju aldrig hört talas om alternativa versioner av låtar. En låt skulle låta precis på ett enda sätt, basta!
Riktigt hur den missen gick till har jag aldrig fått redovisat men konstigt var det. Håll med, här är först versionen på Greatist Hits
https://www.youtube.com/watch?v=0Jd61tHfXHc
Men så här ska den låta, med dominerande 12-strängad gitarr
https://www.youtube.com/watch?v=18eU-aRuHVg
I´ll be true to you Yes I will/ Every dream that you´ve had I´ll fulfill.
Hur gammal man än blir kan man aldrig få nog av ungdomens lyrik!
PS Om ni letar i arkivet till höger så kan ni april 2010 läsa min hyllning ”Därför älskar jag the Hollies”. Kärleken består.
Per
Hollies singelproduktion höll genomgående riktigt hög klass och var dessutom stor. Håller med dig om allt du skriver bortsett från att du jämställer deras hits med Beatles, en åsikt som jag på goda grunder inte delar.
OK då! Vi kan ju inte vara ense i allt, Lars!
Hur många säkra låtar som helst. Klädsamt med både Shadows och Hollies är att skivbolaget väntade med att de ut samlingsskivor när grupperna hade haft rätt många hits. Det finns ju trista exempel på Greates Hits som innehåller 4-5 hits resten utfyllnad.
