perolarssextiotal

”Till flydda tider återgår min tanke än så gärna”. Not, för att uttrycka sig ungdomligt. Men vi närmar oss återigen ett jubileum för denna blogg. Före 2009 så hade både Per och jag engagemang i reklamradio och Radio P4 Uppland där vi presenterade låtar från sextiotalet och interfolierade det då och då med personliga minnen från den tiden. När detta upphörde satte vi oss – som klokt folk göt – med varsin öl på Katalin här i Uppsala och tyckte vi borde fortsätta med vårt värv på något sätt. Vi enades om att en blogg skulle vara trevlig. Mest skrev vi för varandra och kommenterade och det blev en och annan ”duell” där vi utmanade varandra på olika ”bästa på-” scenarier. Möjligen trodde vi inte att vi fortfarande skulle hålla på med våra varannan-veckas inlägg så sent som 2017. Men både vår entusiasm och ämnet har räckt ända hit och hur länge dessa två räcker i fortsättningen får tiden utvisa. Men än sinar vare sig den ena eller den andra källan. Så därför får denna repris inte ses som ett yttryck för idélöshet utan som en liten återblick på hur detta började. Nedan följer alltså mitt första inlägg från tidigt juni 2009. Länkarna har jag lagt till – på den tiden hade vi inte alltid länkar av skäl som du kan läsa i texten.

 Så håll tillgodo med ett inlägg som presenterar ett par av mina då- och nutida favoritlåtar:

 ”Mitt sextiotal. Mitt sextiotal? Tja, Per målade i sitt första inlägg med den breda historiska penseln så jag tänkte bli lite mer personlig. Inte nostalgisk! Många tror att när man älskar musiken från sextiotalet och själv är i den åldern att man upplevde den "live", så att säga, så rör det sig om nostalgi. Visst förknippar man vissa låtar med trevliga minnen, men lika ofta kommer man ihåg en situation för att det var första gången man hörde en viss låt. Så bara nostalgi är det inte. Icke. Kärleken till musiken är ogrumlad av sådant.

 Särskilt har jag en böjelse för episk musik, den som berättar en historia. Och resten av detta inlägg borde du läsa med din IE öppen så du kan lyssna på låtarna jag nämner på Youtube, förstås (jag är osäker på om man av rent upphovsrättsliga skäl kan länka direkt - någon som vet?). Alltså riktiga höjdpunkter hittar i jag fall när en bra historia paras med en magisk röst.

 Först ut och kanske störst i denna kategori "episk magi", blir Julie Driscoll, som fick sitt genombrott i Steampacket där hon sjöng med sådana storheter som Rod Stewart och Long John Baldry. När vi dessutom konstaterar att var Brian Auger med så har vi förstås en supergrupp! När den resan tog slut bildade hon och Brian gruppen Trinity som hade sin stora hit med Dylans "This wheel´s on fire". Men höjdpunkten är i min värld ändå "Road to Cairo" från -68. En mystisk, fantasieggande text och Augers geniala orgel (han var ju egentligen jazz-kille och det hörs) och till det Julies varma, lite hesa röst gör låten överjordisk. Men ta och lyssna på den nu. Jag lovar dej en serie rysningar av välbehag som kulminerar i det nästan orgiastiska klimaxen när Augers orgel och Julies röst nästan slingrar sig om varandra mot oanade höjder.

 https://www.youtube.com/watch?v=WWh6xkVNPmw

Puh. Vilken resa va!?

Dags att coola ner sig lite efter det? Lite sval Mississippi-baserad bluespop kanske? Bobby Gentry har sina rötter i deltat och hon lyckas förvalta detta bluesarv och ge det en poppig och fräsch form utan att det underliggande vemodet förskingras. I "Ode to Billy Joe" gör hon en country-blues med en berättelse som nästan är en deckare. Vad hade flickan i sången ihop med Joe? Vad kastade dom från bron? Var det verkligen dom? Och varför hoppade han? Du hittar förstås också denna på tuben och filmklippet är i all sin enkelhet nästan lika fantasieggande som storyn. Och det är verkligen inget fel på hennes röst heller. Kasta dig in i gåtan om Billy Joes tragiska öde.

https://www.youtube.com/watch?v=CZt5Q-u4crc

Vill du slutlige kyla ner dig ytterligare lite grann så föreslår jag att du gör det tillsammans med videon till Jeannie C. Rileys (ja det var ju förstås Tom T. Hall som skrev den) "Harper valley P.T.A." Jeannie blev första kvinnliga artist att toppa både pop- och country listan i Billboard med den här lite roliga berättelsen om småstadsbigotteri och en cool och uppkäftig mamma. Njutbar countrypop, eller hur?

https://www.youtube.com/watch?v=4ivUOnnstpg

Slut för denna fredag. Men nästa börjar Per o jag att beta av det musikaliska sextiotalet med början år 1960. Nästa fredag blir jag först ut. Så var beredd då också.”

Lars