perolarssextiotal

Kinks-bröderna är outslitliga. För ett par år sedan kom Dave Davies senaste album, ”Rippin´it up”, hans flirt med hårdrocken som väl inte fann nåd vare sig bland fans (se min recension från 2014-12-18 på bloggen) eller recensenter och nu är det dags för brorsan Rays senaste, ”Americana”. Och detta är, i alla avseenden, både mer spännande och bättre vågar jag påstå och därför delar jag upp denna recension i två blogginlägg varav detta är det första. Albumet förtjänar det.

Sir Rays kärlek till USA är grundmurad och han har tidvis varit bosatt där och denna kärlek, för att inte säga fascination, är grunden för hela detta album och kan därför direkt klassas som ett konceptalbum. Låt mig dessutom säga ett väl sammanhållet och väl producerat album med en mycket tät kompgrupp, The Jayhawks. Det är stämningsfullt med nostalgi och vemod och med en jämn hög standard på låtarna även om någon hitsingel inte direkt sticker ut. Den är textmässigt besläktad med Dylan men också med Lennon och framförandet är lågmält men samtidigt intensivt. Det skulle inte förvåna mig om han lyssnat lite på Leonard Cohen. Tankarna går rentav lite då och då till Roxy Musics mästerverk ”Avalon”.

Detta är, som sagt ett konceptalbum, lämpligast att avnjuta som en helhet. Lyssna också på texterna – Ray är ju en skicklig textsnickare och detta tillhör det bästa han gjort. Jag ska lämna några smakprov ur albumet på låtar som stannar direkt i hjärtat.

Titelspåret är en nostalgisk tillbakablick på den första tid då hans intresse för det stora landet i väster väcktes. Det är också lätt för oss jämnåriga att identifiera oss med den upplevelsen. Vem av oss minns inte de fantasieggande västern-filmerna där prärien och fria cowboys presenterades. Vem minns inte lekarna? Musikens långsamma tematik understryker den känslosamma tillbakablicken. Såhär låter inledningsraderna.

” I wanna make my home
Where the buffalo roam
In that great panorama

My baby brother and me
In the land of the free
Americana”    

https://www.youtube.com/watch?v=LlmomFOkprw

Men det stannar inte vid tillbakablickar på barndomen. Kinks turnerade hårt i USA efter att ha varit bannlysta under stora delar av andra hälften av sextiotalet. Där mötte Ray ett annat USA än den romantiserade bild hans bardomsfilmer erbjöd. Som den samhällskritiker han i grunden är såg han också saker som gav underlag för både kritik och ironi - det överkommersialiserade och kalla USA. Kärleken till landet kvarstår men nu med en bitterljuv underton. Hans besvikelse över det kommersiella och ytliga kommer tydligt till uttryck i ”Poetry” där man finner de ironiska raderna:

”And the great corporations providing our every need
And those big neon signs tellin' us what to eat
In every shop window goods are designed to please
Oh, but I ask where is the poetry?”

https://www.youtube.com/watch?v=oM_x6C-MGkE

Ray vore inte heller Ray om han inte gav sig tid att reflektera något över sitt åldrande och tidens fykt. Spegelbilden mitt i en sömnlös natt får honom att mumla ”Now I'm faced with mortality” och att ”My body's in free-fall”. Dystert men ändå vackert om än bara ett kort steg från den åldrande rockartisten som kliché. Men dock ett steg ifrån.

https://www.youtube.com/watch?v=EPY2MdqRBXg

Återkommer med några fler plock nästa vecka eftersom det är ett så fascinerande album.

Lars