perolarssextiotal

Självklart svider det i den svenska stoltheten när Bob Dylan krånglar med sitt Nobelpris. Vi vill ju gärna tro att alla i hela världen inser att det är det finaste pris som finns och han behandlar det som vore det vilken liten utmärkelse som helst. Dessutom prövar han sina fans med att ge ut en märklig julskiva och ett par LP med covers av Sinatra-låtar istället för att ges oss mer av hans texter som vi vet håller högsta internationella nivå.

Men egentligen borde vi lugna ned oss lite. Mannen är ju faktiskt 75 år, snart 76, och i den åldern måste ju vem som helst ha rätt att få göra precis det man vill i sin egen takt. Inte minst om man heter Bob Dylan och kan dra sig tillbaka fullständigt, väl medveten om att det levererade livsverket slår ut det allra mesta det kan jämföras med.

Nu är han alltså här igen. Denna gång med en trippel-LP med 95 minuter och 30 amerikanska standardlåtar. Triplicate heter albumet. Några kända som Stormy Weather, Stardust, As Time Goes By, Sentimental Journey och These Foolish Things. Men flertalet når oss svenska öron för första gången.

Första reaktionen var förstås irritation: har vi inte fått nog av detta nu? Visst är det jobbigt att inte få mer av poeten, av mannen som med sina texter och låtar förändrade populärmusiken så mycket för 50 år sedan.

Men efter att ha hört albumet några gånger måste man medge: Detta är BRA! Den amerikanska låtskatten innehåller som det verkar ett oändligt antal vackra melodier med sköna texter som bara väntar på att få sjungas. Och Bob sjunger alldeles utmärkt. Han tar låtarna på allvar och levererar dom på ett personligt sätt som bara inte kan kännas mer äkta än så här. Detta är låtar som inte ska göras högtidligt eller på något annat speciellt sätt, utan just personligt. Det är små pärlor som ska älskas och framföras just så att man hör att sångaren gör det. Bob Dylan gör det.

Lägg till det att hans kompgrupp fortsätter att vara suverän. I botten soft bas och trummor – ofta vispar – och elegant gitarr och steel guitar. Ibland blås men aldrig överarrangerat, det är sångaren Bob Dylan som står i centrum. Att peka ut favoritspår går inte, det är en jämn ström av mysig musik.

CD-förpackningen är ett litet snyggt paket i lila och en välskriven och lärande hyllningstext till musik och skivan.

Jo ett litet smakprov ska ni få. Här kommer These Foolish Things, njut av det snygga gitarrintrot och hör hur fint Bob sjunger:

https://www.youtube.com/watch?v=oyPwO0yDvPU 

Visst har vi rätt att hoppas på att vår hjälte ännu en gång ska komma med en knippe snygga texter och originalmusik. Ännu hellre ser jag en fortsättning på hans memoarer. Gamle Bob Dylan ger oss inte det vi drömmer om men här är 95 minuter härlig musik. Inte dåligt för en man i hans ålder.

Per