perolarssextiotal

Det händer ju lite då och då och det känns lika underbart varje gång: Man inser att det finns en skiva man har missat, man kommer över den och sedan, när stiftet stilla sjunker ner i den snurrande vinylen, så hajar man till över hur överraskande bra den är.

 

Doors tillhör de många artister och grupper som man bör ha en komplett skivsamling med. Sex studio-LP står sedan många år i hyllan, likaså Alive She Cried, en liveplatta som släpptes 1983, alltså långt efter slutet för gruppen. Men alla som känner till Doors vet att redan 1970, alltså före sista studio-plattan, kom en dubbel, ”Absolutely Live”. Det känns lite småskämmigt att medge att det var först nu, genom ett besök på alltid lika spännande Nostalgipalatset i Stockholm, som jag insåg att Doors-avdelningen krävde 150 kronor för att likna komplett tillstånd.

 

En investering som redan efter några minuters lyssning kändes självklar.

 

Att göra en live-platta är svårare än man kan tro. Just med the Doors har vi fått flera utgåvor på CD, till exempel The Box Set från 1998, som på en CD ger en hel konsert, äkta och naken.

 

Absolutely Live är mer redigerad, men gjord på ett genomtänkt sätt. Jämför här med The Who´s klassiska Live at Leeds: nu när hela konserten är utgiven vet vi hur låtordningen lät på scenen när det begav sig. Men att lyssna på alltihopa ger inte alls samma känsla som den snyggt redigerade original-LPn som har bara sex låtar och börjar med konsertens fjärde låt, Young Mans Blues.

 

I Doors fall handlar det om inspelningar från sex olika konserter som tillsammans ger en mäktig helhet om 77 minuter på fyra vinylsidor. Inspelningarna gjordes mellan juli 1969 och maj 1970. Redan inledningen sitter perfekt: En arrangör talar om för publiken att de måste sitta ned och ta det lugnt om inte konserten ska stoppas. Livliga burop men så tar Jim Morrison över, frågor hur publiken mår, får en givet svar innan bandet drar igång Who Do you Love. Ni kan höra det här:

 

https://www.youtube.com/watch?v=Vv_-i550ANo

 

Vänder vi på första skivan får vi en dryga 14-minuters version av When the Music´s Over

 

https://www.youtube.com/watch?v=wAfevVSdWBw&list=RDwAfevVSdWBw#t=0

 

Jim Morrison var känd för att överraska med ibland fullständigt horribla spelningar som han var för full för att genomföra på ett bra sätt. Men minst lika ofta kunde han spela ut på ett sätt som ingen av hans samtida var i närheten av. En konsert kunde bli en halsbrytande, omtumlande och fantastisk upplevelse. Celebration of the Lizzard är ett sånt där nummer där Jim och de andra spelar ut allt de kan rejält.

 

https://www.youtube.com/watch?v=9ejqapfSBXo

 

Två långa klipp, men vi måste ju få med en av mina största Door-favoriter, så här laddad låter Break on Through på Absolutely Life.

 

https://www.youtube.com/watch?v=9ejqapfSBXo

 

Doors betydelse för rockens och därmed populärmusikhistoriens utveckling kan inte överskattas. Det svarta och demoniska påverkade inte minst punken och gothmusiken som skulle komma långt efteråt. Absolutely Live är ett fantastiskt dokument över ett stort band

 

 

Per