Visor finns dom?
Vår blogg heter perolarssextiotal.blogg.se. Den heter inte perolarssextiotalspop.blogg. se. Och även om den gjort det så är ju bara pop en förkortning av populär. Men ofta drabbas man (eller jag) av tunnelseende och tänker i första hand på de brittiska och nordamerikanska grupper som formade vår musiksmak. Men det slår mig ibland att det var så mycket mer, i vart fall hemma hos oss i Sverige. Framför allt visan. Den svenska visan hade en höjdpunkt på sextiotalet. Det var folkvisor och nyskrivet i samma tradition. Låt mig bara nämna Olle Adolphson, Cornelis Vreeswijk och Taube för de av oss som lyssnade på radio då det begav sig. Och för oss göteborgare var Lasse Dahlquist också stående inslag. Vistraditionen förvaltades också, mer eller mindre väl ska väl tilläggas, av inte minst proggen. Men var visan bara en svensk eller nordisk tradition? Fanns den också på andra ställen? Så frågan blir – var vispopen internationell?
Cornelis var ju i sig internationell men gjorde allt han rörde vid till svensk vistradition. Denna är hämtad från hans debutalbum och har ingenting att göra med min polare Per här på bloggen.
https://www.youtube.com/watch?v=S0eTZvbsFK8
Nåja, att hävda att visan var svensk eller nordisk är förstås förmätet. Visan, chansonen, är fransk i lika hög grad. Och egentligen tycks de vara släkt. Vemodet går som en undertext så snart man lämna Maurice Chevalier. Den mest nordiske och mest vemodige är väl Gilbert Bécaud. I denna, min personliga favorit, lånar han dessutom en ton från det ryska vemodet som väl är till och med värre än vårt. På Cafe Pouchkine kan ingen överträffa det sorgsna mötet med Nathalie.
https://www.youtube.com/watch?v=7ZwUZ3F_qQc
England då, eller UK? Fanns det en väl förvaltad vistradition där? Här är det väl närmast traditionen från barnkammarrimmet och music hall som ibland närmar sig visans form. Den sorgset vemodiga tradition som vi förvaltar i Visa vid midsommartid hittar jag inte men särpräglade visartister finns förvisso. Man behöver inte leta länge förrän Donovan dyker upp med sin Dylan-keps, munspelsställning och gitarr. Och visst är detta visa och för övrig den första låt jag lärde mig spela på gitarr.
https://www.youtube.com/watch?v=GX3AnhefltM
I USA är väl visans närmaste släktingar delar av countryn och folkmusiken i övrigt. Att placera Dylan i visfacket känns inte naturligt och faktiskt inte heller Baez. Men Melanie Safka har både formen (ensam med gitarr) och uttrycket (vemodet) och en liten story-line. Kanske ett exempel?
https://www.youtube.com/watch?v=Cqg3kcwAgso
Nå, min forskning går vidare och jag tar tacksamt mot alla tips.
Lars
